Jób 33

1 Slyšiž tedy, prosím, Jobe, řeči mé, a všech slov mých ušima svýma pozoruj.

Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

2 Aj, jižť otvírám ústa svá, mluví jazyk můj v ústech mých.

Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

3 Upřímost srdce mého a umění vynesou rtové moji.

Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

4 Duch Boha silného učinil mne, a dchnutí Všemohoucího dalo mi život.

Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

5 Můžeš-li, odpovídej mi, připrav se proti mně, a postav se.

Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

6 Aj, já podlé žádosti tvé buduť místo Boha silného; z bláta sformován jsem i já.

Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

7 Pročež strach ze mne nepředěsí tě, a ruka má nebudeť k obtížení.

Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

8 Řekl jsi pak přede mnou, a hlas ten řečí tvých slyšel jsem:

Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

9 Èist jsem, bez přestoupení, nevinný jsem, a nepravosti při mně není.

Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

10 Aj, příčiny ku potření mne shledal Bůh, klade mne sobě za nepřítele,

Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

11 Svírá poutami nohy mé, střeže všech stezek mých.

Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

12 Aj, tím nejsi spravedliv, odpovídám tobě, nebo větší jest Bůh nežli člověk.

Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

13 Oč se s ním nesnadníš? Žeť všech svých věcí nezjevuje?

Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

14 Ano jednou mluví Bůh silný, i dvakrát, a nešetří toho člověk.

Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

15 Skrze sny u vidění nočním, když připadá hluboký sen na lidi ve spaní na ložci,

Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

16 Tehdáž odkrývá ucho lidem, a čemu je učí, to zpečeťuje,

Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

17 Aby odtrhl člověka od skutku zlého, a pýchu od muže vzdálil,

På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

18 A zachoval duši jeho od jámy, a život jeho aby netrefil na meč.

Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

19 Tresce i bolestí na lůži jeho, a všecky kosti jeho násilnou nemocí,

Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

20 Tak že sobě život jeho oškliví pokrm, a duše jeho krmi nejlahodnější.

Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

21 Hyne tělo jeho patrně, a vyhlédají kosti jeho, jichž prvé nebylo vídati.

Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

22 A tak bývá blízká hrobu duše jeho, a život jeho smrtelných ran.

Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

23 Však bude-li míti anděla vykladače jednoho z tisíce, kterýž by za člověka oznámil pokání jeho:

Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

24 Tedy smiluje se nad ním, a dí: Vyprosť jej, ať nesstoupí do porušení, oblíbilť jsem mzdu vyplacení.

Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

25 I odmladne tělo jeho nad dítěcí, a navrátí se ke dnům mladosti své.

Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

26 Kořiti se bude Bohu, a zamiluje jej, a patřiti bude na něj tváří ochotnou; nadto navrátí člověku spravedlnost jeho.

Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

27 Kterýž hledě na lidi, řekne: Zhřešilť jsem byl, a to, což pravého bylo, převrátil jsem, ale nebylo mi to prospěšné.

Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

28 Bůh však vykoupil duši mou, aby nešla do jámy, a život můj, aby světlo spatřoval.

Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

29 Aj, všeckoť to dělá Bůh silný dvakrát i třikrát při člověku,

Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

30 Aby odvrátil duši jeho od jámy, a aby osvícen byl světlem živých.

På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

31 Pozoruj, Jobe, poslouchej mne, mlč, ať já mluvím.

Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

32 Jestliže máš slova, odpovídej mi, nebo bych chtěl ospravedlniti tebe.

Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

33 Pakli nic, ty mne poslouchej; mlč, a poučím tě moudrosti.

Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.