< Jób 26 >

1 A odpovídaje Job, řekl:
Job svarade, och sade:
2 Komu jsi napomohl? Tomu-li, kterýž nemá síly? Toho-lis retoval, kterýž jest bez moci?
Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?
3 Komu jsi rady udělil? Nemoudrému-li? Hned jsi základu dostatečně poučil?
Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?
4 Komužs ty řeči zvěstoval? A čí duch vyšel z tebe?
För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?
5 Však i mrtvé věci pod vodami a obyvateli jejich sformovány bývají.
De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.
6 Odkryta jest propast před ním, i zahynutí není zakryto. (Sheol h7585)
Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. (Sheol h7585)
7 Ontě roztáhl půlnoční stranu nad prázdnem, zavěsil zemi na ničemž.
Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.
8 Zavazuje vody v oblacích svých, aniž se trhá oblak pod nimi.
Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.
9 On sám zdržuje stále trůn svůj, a roztahuje na něm oblaky své.
Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.
10 Cíl vyměřil rozlévání se vodám, až do skonání světla a tmy.
Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.
11 Sloupové nebeští třesou se a pohybují od žehrání jeho.
Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.
12 Mocí svou rozdělil moře, a rozumností svou dutí jeho.
För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.
13 Duchem svým nebesa ozdobil, a ruka jeho sformovala hada dlouhého.
På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.
14 Aj, toť jsou jen částky cest jeho, a jak nestižitelné jest i to maličko, což jsme slyšeli o něm. Hřímání pak moci jeho kdo srozumí?
Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?

< Jób 26 >