Jób 22
1 A odpovídaje Elifaz Temanský, řekl:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Zdaliž Bohu silnému co prospěšný býti může člověk, když sobě nejmoudřeji počíná?
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Zdaliž se kochá Všemohoucí v tom, že ty se ospravedlňuješ? Aneb má-liž zisk, když bys dokonalé ukázal býti cesty své?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Zdali, že by se tebe bál, tresce tě, mstě nad tebou?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Zdali zlost tvá není mnohá? Anobrž není konce nepravostem tvým.
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 Nebo jsi brával základ od bratří svých bez příčiny, a roucha z nahých jsi svláčel.
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 Vody ustalému jsi nepodal, a hladovitému zbraňovals chleba.
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 Ale muži boháči přál jsi země, tak aby ten, jehož osoba vzácná, v ní seděl.
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 Vdovy pak pouštěl jsi prázdné, ačkoli ramena sirotků potřína byla.
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 A protož obkličuji tě osídla, a děsí tě strach nenadálý,
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 Aneb tma, abys neviděl, anobrž rozvodnění přikrývá tě.
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 Říkáš: Zdaž Bůh není na výsosti nebeské? Ano shlédni vrch hvězd, jak jsou vysoké.
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 Protož pravíš: Jak by věděl Bůh silný? Skrze mrákotu-liž by soudil?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 Oblakové jsou skrýše jeho, tak že nevidí; nebo okršlek nebeský obchází.
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 Šetříš-liž stezky věku předešlého, kterouž kráčeli lidé marní?
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 Kteříž vypléněni jsou před časem, potok vylit jest na základ jejich.
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 Kteříž říkali Bohu silnému: Odejdi od nás. Což by tedy jim učiniti měl Všemohoucí?
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 On zajisté domy jejich naplnil dobrými věcmi, (ale rada bezbožných vzdálena jest ode mne).
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 Což vidouce spravedliví, veselí se, a nevinný posmívá se jim,
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 Zvlášť když není vypléněno jmění naše, ostatky pak jejich sežral oheň.
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Přivykejž medle s ním choditi, a pokojněji se míti, skrze to přijde tobě všecko dobré.
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Přijmi, prosím, z úst jeho zákon, a slož řeči jeho v srdci svém.
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 Navrátíš-li se k Všemohoucímu, vzdělán budeš, a vzdálíš-li nepravost od stanů svých,
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 Tedy nakladeš na zemi zlata, a místo kamení potočního zlata z Ofir.
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 Nebo bude Všemohoucí nejčistším zlatem tvým, a stříbrem i silou tvou.
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 A tehdáž v Všemohoucím kochati se budeš, a pozdvihna k Bohu tváři své,
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 Pokorně modliti se budeš jemu, a vyslyší tě; pročež sliby své plniti budeš.
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 Nebo cožkoli začneš, budeť se dařiti, anobrž na cestách tvých svítiti bude světlo.
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 Když jiní sníženi budou, tedy díš: Jáť jsem povýšen. Nebo toho, kdož jest očí ponížených, Bůh spasena učiní.
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 Vysvobodí i toho, kterýž není bez viny, vysvobodí, pravím, čistotou rukou tvých.
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
