Jób 21
1 A odpovídaje Job, řekl:
Job svarade och sade:
2 Poslouchejte pilně řeči mé, a bude mi to za potěšení od vás.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Postrpte mne, abych i já mluvil, a když odmluvím, posmívejž se.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Zdaliž já před člověkem naříkám? A poněvadž jest proč, jakž nemá býti ssoužen duch můj?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Pohleďte na mne, a užasněte se, a položte prst na ústa.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Ano já sám, když rozvažuji své bídy, tedy se děsím, a spopadá tělo mé hrůza.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Proč bezbožní živi jsou, k věku starému přicházejí, též i bohatnou?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Símě jejich stálé jest před oblíčejem jejich s nimi, a rodina jejich před očima jejich.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Domové jejich bezpečni jsou před strachem, aniž metla Boží na nich.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Býk jejich připouštín bývá, ale ne na prázdno; kráva jejich rodí, a nepotracuje plodu.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Vypouštějí jako stádo maličké své, a synové jejich poskakují.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Povyšují hlasu při bubnu a harfě, a veselí se k zvuku muziky.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Kteříž říkají Bohu silnému: Odejdi od nás, nebo známosti cest tvých neoblibujeme.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Kdo jest Všemohoucí, abychom sloužili jemu? A jaký toho zisk, že bychom se modlili jemu?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Ale pohleď, že není v moci jejich štěstí jejich, pročež rada bezbožných vzdálena jest ode mne.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Èasto-liž svíce bezbožných hasne? Přichází-liž na ně bída jejich? Poděluje-liž je bolestmi Bůh v hněvě svém?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Bývají-liž jako plevy před větrem, a jako drtiny, kteréž zachvacuje vicher?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Odkládá-liž Bůh synům bezbožníka nepravost jeho? Odplacuje-liž jemu tak, aby to znáti mohl,
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 A aby viděly oči jeho neštěstí jeho, a prchlivost Všemohoucího že by pil?
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 O dům pak jeho po něm jaká jest péče jeho, když počet měsíců jeho bude umenšen?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Zdali Boha silného kdo učiti bude umění, kterýž sám vysokosti soudí?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Tento umírá v síle dokonalosti své, všelijak bezpečný a pokojný.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 Prsy jeho plné jsou mléka, a mozk kostí jeho svlažován bývá.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Jiný pak umírá v hořkosti ducha, kterýž nikdy nejídal s potěšením.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Jednostejně v prachu lehnou, a červy se rozlezou.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Aj, známť myšlení vaše, a chytrosti, kteréž proti mně neprávě vymýšlíte.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Nebo pravíte: Kde jest dům urozeného? A kde stánek příbytků bezbožných?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Což jste se netázali jdoucích cestou? Zkušení-liž aspoň jejich nepovolíte,
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Že v den neštěstí ochranu mívá bezbožný, v den, pravím, rozhněvání přistřín bývá?
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Kdo jemu oznámí zjevně cestu jeho? Aneb za to, co činil, kdo jemu odplatí?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 A však i on k hrobu vyprovozen bude, a tam zůstane.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Sladnou jemu hrudy údolí, nadto za sebou všecky lidi táhne, těch pak, kteříž ho předešli, není počtu.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Hle, jak vy mne marně troštujete, nebo v odpovědech vašich nezůstává než faleš.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
