Jób 17
1 Dýchání mé ruší se, dnové moji hynou, hrobu blízký jsem.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Jistě posměvači jsou u mne, a pro jejich mne kormoucení nepřichází ani sen na oči mé.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Postav mi, prosím, rukojmě za sebe; kdo jest ten, nechť mi na to ruky podá.
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Nebo srdce jejich přikryl jsi, aby nerozuměli, a protož jich nepovýšíš.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 Kdož pochlebuje bližním, oči synů jeho zhynou.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Jistě vystavil mne za přísloví lidem, a za divadlo všechněm,
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Tak že pro žalost pošly oči mé, a oudové moji všickni stínu jsou podobni.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Užasnouť se nad tím upřímí, a však nevinný proti pokrytci vždy se zsilovati bude.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 Přídržeti se bude, pravím, spravedlivý cesty své, a ten, jenž jest čistých rukou, posilní se více.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Tolikéž i vy všickni obraťte se, a poďte, prosím; neboť nenacházím mezi vámi moudrého.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Dnové moji pomíjejí, myšlení má mizejí, přemyšlování, pravím, srdce mého.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Noc mi obracejí v den, a světla denního ukracují pro přítomnost temností.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 Jámu nazovu otcem svým, matkou pak a sestrou svou červy.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Kdež jest tedy očekávání mé? A kdo to, čím bych se troštoval, spatří?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
