Jób 15
1 Tedy odpovídaje Elifaz Temanský, řekl:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Zdali moudrý vynášeti má umění povětrné, aneb naplňovati východním větrem břicho své,
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 Hádaje se slovy neprospěšnými, aneb řečmi neužitečnými?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Anobrž vyprazdňuješ i bázeň Boží, a modliteb k Bohu činiti se zbraňuješ.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 Osvědčujíť zajisté nepravost tvou ústa tvá, ač jsi koli sobě zvolil jazyk chytrých.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Potupují tě ústa tvá, a ne já, a rtové tvoji svědčí proti tobě.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Zdaliž ty nejprv z lidí zplozen jsi, aneb prvé než pahrbkové sformován?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Zdaliž jsi tajemství Boží slyšel, že u sebe zavíráš moudrost?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 Co víš, čehož bychom nevěděli? Èemu rozumíš, aby toho při nás nebylo?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 I šedivýť i stařec mezi námi jest, ano i starší věkem než otec tvůj.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Zdali malá jsou tobě potěšování Boha silného, čili něco je zastěňuje tobě?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Tak-liž tě jalo srdce tvé, a tak-liž blíkají oči tvé,
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 Že smíš odpovídati Bohu silnému tak pyšně, a vypouštěti z úst svých ty řeči?
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 Nebo což jest člověk, aby se mohl očistiti, aneb spravedliv býti narozený z ženy?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 An při svatých jeho není dokonalosti, a nebesa nejsou čistá před očima jeho,
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 Nadto ohavný a neužitečný člověk, kterýž pije nepravost jako vodu.
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 Já oznámím tobě, poslyš mne; to zajisté, což jsem viděl, vypravovati budu,
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Což moudří vynesli a nezatajili, slýchavše od předků svých.
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 Jimž samým dána byla země, aniž přejíti mohl cizí prostředkem jejich.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 Po všecky své dny bezbožný sám se bolestí trápí, po všecka, pravím léta, skrytá před ukrutníkem.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 Zvuk strachu jest v uších jeho, že i v čas pokoje zhoubce připadne na něj.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 Nevěří, by se měl navrátiti z temností, ustavičně očekávaje na sebe meče.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 Bývá i tulákem, chleba hledaje, kde by byl, cítě, že pro něj nastrojen jest den temností.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Děsí jej nátisk a ssoužení, kteréž se silí proti němu, jako král s vojskem sšikovaným.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 Nebo vztáhl proti Bohu silnému ruku svou, a proti Všemohoucímu postavil se.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 Útok učinil na něj, na šíji jeho s množstvím zdvižených štítů svých.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Nebo přiodíl tvář svou tukem svým, tak že se mu nadělalo faldů na slabinách.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 A bydlil v městech zkažených, a v domích, v nichž žádný nebydlil, kteráž v hromady rumu obrácena byla.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 Avšak nezbohatneť, aniž stane moc jeho, aniž se rozšíří na zemi dokonalost takových.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 Nevyjde z temností, mladistvou ratolest jeho usuší plamen, a tak zahyne od ducha úst svých.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 Ale nevěří, že v marnosti jest ten, jenž bloudí, a že marnost bude směna jeho.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 Před časem svým vyťat bude, a ratolest jeho nebude se zelenati.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 Zmaří, jako vinný kmen nezralý hrozen svůj, a svrže květ svůj jako oliva.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 Nebo shromáždění pokrytce spustne, a oheň spálí stany oslepených dary.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 Kteřížto když počali ssužování, a porodili nepravost, hned břicho jejich strojí jinou lest.
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
