Jób 13

1 Aj, všecko to vidělo oko mé, slyšelo ucho mé, a srozumělo tomu.

Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

2 Jakož vy znáte to, znám i já, nejsem zpozdilejší než vy.

Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

3 Jistě žeť já s Všemohoucím mluviti, a s Bohem silným o svou při jednati budu.

Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

4 Nebo vy jste skladatelé lži, a lékaři marní všickni vy.

Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

5 Ó kdybyste aspoň mlčeli, a bylo by vám to za moudrost.

Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

6 Slyštež medle odpory mé, a důvodů rtů mých pozorujte.

Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

7 Zdali zastávajíce Boha silného, mluviti máte nepravost? Aneb za něho mluviti máte lest?

Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

8 Zdaliž osobu jeho přijímati budete, a o Boha silného se zasazovati?

Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

9 Zdaž vám to k dobrému bude, když na průbu vezme vás, že jakož člověk oklamán bývá, oklamati jej chcete?

Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

10 V pravdě žeť vám přísně domlouvati bude, budete-li povrchně osoby jeho šetřiti.

Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

11 Což ani důstojnost jeho vás nepředěšuje, ani strach jeho nepřikvačuje vás?

Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

12 Všecka vzácnost vaše podobná jest popelu, a hromadám bláta vyvýšení vaše.

Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

13 Postrptež mne, nechať já mluvím, přiď na mne cokoli.

Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

14 Pročež bych trhati měl maso své zuby svými, a duši svou klásti v ruku svou?

Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

15 By mne i zabil, což bych v něho nedoufal? A však cesty své před oblíčej jeho předložím.

Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

16 Onť sám jest spasení mé; nebo před oblíčej jeho pokrytec nepřijde.

Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

17 Poslouchejte pilně řeči mé, a zprávu mou pusťte v uši své.

Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

18 Aj, jižť začínám pře své vésti, vím, že zůstanu spravedliv.

Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

19 Kdo jest, ješto by mi odpíral, tak abych nyní umlknouti a umříti musil?

Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

20 Toliko té dvoji věci, ó Bože, nečiň mi, a tehdy před tváří tvou nebudu se skrývati:

Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

21 Ruku svou vzdal ode mne, a hrůza tvá nechť mne neděsí.

Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

22 Zatím povolej mne, a buduť odpovídati; aneb nechať já mluvím, a odpovídej mi.

Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

23 Jak mnoho jest mých nepravostí a hříchů? Přestoupení mé a hřích můj ukaž mi.

Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

24 Proč tvář svou skrýváš, a pokládáš mne sobě za nepřítele?

Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

25 Zdaliž list větrem se zmítající potříti chceš, a stéblo suché stihati budeš?

Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

26 Že zapisuješ proti mně hořkosti, a dáváš mi v dědictví nepravosti mladosti mé,

Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

27 A dáváš do klady nohy mé, a šetříš všech stezek mých, na paty noh mých našlapuješ;

Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

28 Ješto člověk jako hnis kazí se, a jako roucho, kteréž jí mol.

Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.