Jób 12
1 Odpověděv pak Job, řekl:
Då svarade Job, och sade:
2 V pravdě, že jste vy lidé, a že s vámi umře moudrost.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 I jáť mám srdce jako vy, aniž jsem zpozdilejší než vy, anobrž při komž toho není?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Za posměch příteli svému jsem, kteréhož, když volá, vyslýchá Bůh; v posměchuť jest spravedlivý a upřímý.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Pochodně zavržená jest (podlé smýšlení člověka pokoje užívajícího) ten, kterýž jest blízký pádu.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Pokojné a bezpečné příbytky mají loupežníci ti, kteříž popouzejí Boha silného, jimž on uvodí dobré věci v ruku jejich.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Ano zeptej se třebas hovad, a naučí tě, aneb ptactva nebeského, a oznámí tobě.
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 Aneb rozmluv s zemí, a poučí tě, ano i ryby mořské vypravovati budou tobě.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Kdo nezná ze všeho toho, že ruka Hospodinova to učinila?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 V jehož ruce jest duše všelikého živočicha, a duch každého těla lidského.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Zdaliž ucho slov rozeznávati nebude, tak jako dásně pokrmu okoušejí?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Při starcích jest moudrost, a při dlouhověkých rozumnost.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 Nadto pak u Boha moudrost a síla, jehoť jest rada a rozumnost.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Jestliže on boří, nemůže zase stavíno býti; zavírá-li člověka, nemůže býti otevříno.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Hle, tak zastavuje vody, až i vysychají, a tak je vypouští, že podvracejí zemi.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 U něho jest síla a bytnost, jeho jest ten, kterýž bloudí, i kterýž v blud uvodí.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 On uvodí rádce v nemoudrost, a z soudců blázny činí.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Svazek králů rozvazuje, a pasem přepasuje bedra jejich.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 On uvodí knížata v nemoudrost, a mocné vyvrací.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 On odjímá řeč výmluvným, a soud starcům béře.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 On vylévá potupu na urozené, a sílu mocných zemdlívá.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 On zjevuje hluboké věci z temností, a vyvodí na světlo stín smrti.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 On rozmnožuje národy i hubí je, rozšiřuje národy i zavodí je.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 On odjímá srdce předním z lidu země, a v blud je uvodí na poušti bezcestné,
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Aby šámali ve tmě bez světla. Summou, činí, aby bloudili jako opilý.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
