< Kazatel 7 >
1 Lepší jest jméno dobré nežli mast výborná, a den smrti než den narození člověka.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 Lépe jest jíti do domu zámutku, nežli jíti do domu hodování, pro dokonání každého člověka, a kdož jest živ, složí to v srdci svém.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Lepší jest horlení nežli smích; nebo zůřivá tvář polepšuje srdce.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 Srdce moudrých v domě zámutku, ale srdce bláznů v domě veselí.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 Lépe jest slyšeti žehrání moudrého, nežli aby někdo poslouchal písně bláznů.
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 Nebo jako praštění trní pod hrncem, tak smích blázna. A i to jest marnost.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 Ssužování zajisté k bláznovství přivodí moudrého, a dar oslepuje srdce.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Lepší jest skončení věci nežli počátek její; lepší jest dlouho čekající nežli vysokomyslný.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Nebuď kvapný v duchu svém k hněvu; nebo hněv v lůnu bláznů odpočívá.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Neříkej: Èím jest to, že dnové první lepší byli nežli tito? Nebo bys se nemoudře na to vytazoval.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Dobrá jest moudrost s statkem, a velmi užitečná těm, kteříž vidí slunce;
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 Nebo v stínu moudrosti a v stínu stříbra odpočívají. A však přednější jest umění moudrosti, přináší život těm, kdož ji mají.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Hleď na skutky Boží. Nebo kdo může zpřímiti to, což on zkřivil?
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 V den dobrý užívej dobrých věcí, a v den zlý buď bedliv; nebo i to naproti onomu učinil Bůh z té příčiny, aby nenalezl člověk po něm ničeho.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 Všecko to viděl jsem za dnů marnosti své: Bývá spravedlivý, kterýž hyne s spravedlností svou; tolikéž bývá bezbožný, kterýž dlouho živ jest v zlosti své.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Nebývej příliš spravedlivý, aniž buď příliš moudrý. Proč máš na zkázu přicházeti?
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Nebuď příliš starostlivý, aniž bývej bláznem. Proč máš umírati dříve času svého?
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 Dobréť jest, abys se onoho přídržel, a tohoto se nespouštěl; nebo kdo se bojí Boha, ujde všeho toho.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 Moudrost posiluje moudrého nad desatero knížat, kteříž jsou v městě.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 Není zajisté člověka spravedlivého na zemi, kterýž by činil dobře a nehřešil.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 Také ne ke všechněm slovům, kteráž mluví lidé, přikládej mysli své, poněvadž nemáš dbáti, by i služebník tvůj zlořečil tobě.
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 Neboť ví srdce tvé, že jsi i ty častokrát zlořečil jiným.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 Všeho toho zkusil jsem moudrostí, a řekl jsem: Budu moudrým, ale moudrost vzdálila se ode mne.
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 Což pak vzdálené a velmi hluboké jest, kdož to najíti může?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 Všecko jsem přeběhl myslí svou, abych poznal a vyhledal, i vynalezl moudrost a rozumnost, a abych poznal bezbožnost, bláznovství a nemoudrost i nesmyslnost.
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 I našel jsem věc hořčejší nad smrt, ženu, jejíž srdce tenata, a ruce její okovy. Kdož se líbí Bohu, zachován bývá od ní, ale hříšník bývá od ní jat.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 Pohleď, to jsem shledal, (praví kazatel), jedno proti druhému stavěje, abych nalezl umění,
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 Èeho pak přesto hledala duše má, však jsem nenalezl: Muže jednoho z tisíce našel jsem, ale ženy mezi tolika jsem nenalezl.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 Obzvláštně pohleď i na to, což jsem nalezl: Že učinil Bůh člověka dobrého, ale oni následovali smyšlínek rozličných.
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.