Kazatel 11

1 Pouštěj chléb svůj po vodě, nebo po mnohých dnech najdeš jej.

Låt ditt bröd fara öfver vatten, så varder du det finnandes i längdene.

2 Dej částku sedmi aneb i osmi, nebo nevíš, co zlého bude na zemi.

Skift ut emellan sju, ock emellan åtta; ty du vetst icke, hvad olycka på jordene komma kan.

3 Když se naplňují oblakové, déšť na zem vydávají; a když padá dřevo na poledne aneb na půlnoci, na kteréž místo padá to dřevo, tu zůstává.

När molnskyarna fulle äro, så gifva de regn på jordena; och när trät faller, det falle söderut, eller norrut, på hvilket rum det faller, der blifver det liggandes.

4 Kdo šetří větru, nebude síti; a kdo hledí na husté oblaky, nebude žíti.

Den som aktar på vädret, han sår intet, och den som uppå skyarna skådar, han skär intet upp.

5 Jakož ty nevíš, která jest cesta větru, a jak rostou kosti v životě těhotné, tak neznáš díla Božího, kterýž činí všecko.

Såsom du icke vetst vädrens väg, och huru benen i moderlifvet tillredd varda, så kan du ock icke veta Guds verk, som han allt gör.

6 Hned z jitra rozsívej símě své, a u večer nedávej odpočinutí ruce své; nebo ty nevíš, co jest lepšího, to-li či ono, čili obé jednostejně dobré jest.

Så dina säd om morgonen, och håll icke upp med dine hand om aftonen; ty du vetst icke, hvilketdera bättre lyckas kan; och om både lyckades, så vore det dess bättre.

7 Příjemnéť jest zajisté světlo, a milá věc očima viděti slunce;

Ljuset är sött, och ögonen är ljuft att se solena.

8 A však, by mnoho let živ jsa člověk, ve všech těch veselil by se, tedy rozpomenul-li by se na dny temnosti, jak jich mnoho bude, cožkoli přeběhlo, počte za marnost.

Om en menniska i lång tid lefver, och är glad i all ting, så tänker han dock allenast på de onda dagar, att de så månge äro; ty allt det honom vederfars, är fåfängelighet.

9 Radujž se tedy, mládenče, v mladosti své, a nechť tě obveseluje srdce tvé ve dnech mladosti tvé, a choď po cestách srdce svého, a podlé žádosti očí svých, než věz, že tě s tím se vším přivede Bůh na soud.

Så gläd dig nu, du yngling, i dinom ungdom, och låt ditt hjerta vara gladt i dinom ungdom; gör hvad dino hjerta lyster, och dinom ögom behagar; och vet, att Gud skall, för allt detta, hafva dig fram för domen.

10 Anobrž odejmi hněv od srdce svého, a odvrať zlost od těla svého; nebo dětinství a mladost jest marnost.

Lägg bort sorg utaf ditt hjerta, och kasta bort det onda ifrå dinom kropp; ty barndom och ungdom är fåfängelighet.