< Kazatel 10 >

1 Muchy mrtvé nasmrazují a nakažují mast apatekářskou; tak pro moudrost a slávu vzácného maličko bláznovství zohyžďuje.
Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
2 Srdce moudrého jest po pravici jeho, ale srdce blázna po levici jeho.
Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
3 I tehdáž, když blázen cestou jde, srdce jeho nedostatek trpí; nebo všechněm znáti dává, že blázen jest.
Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
4 Jestliže by duch toho, jenž panuje, povstal proti tobě, neopouštěj místa svého; nebo krotkost přítrž činí hříchům velikým.
Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
5 Jest zlá věc, kterouž jsem viděl pod sluncem, totiž neprozřetelnost, kteráž pochází od vrchnosti,
Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
6 Že blázen postaven bývá v důstojnosti veliké, a bohatí že v nízkosti sedávají.
Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
7 Viděl jsem služebníky na koních, knížata pak, ana chodí pěšky jako služebníci.
Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
8 Kdo kopá jámu, upadá do ní; a kdo boří plot, ušťkne jej had.
Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
9 Kdo přenáší kamení, urazí se jím; a kdo štípá dříví, nebezpečenství bude míti od něho.
Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
10 Jestliže se ztupí železo, a nenabrousí-li ostří jeho, tedy síly přičiniti musí; ale mnohem lépe může to spraviti moudrost.
Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
11 Ušťkne-li had, než by zaklet byl, nic neprospějí slova zaklinače.
En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
12 Slova úst moudrého jsou příjemná, ale rtové blázna sehlcují jej.
De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13 Počátek slov úst jeho jest nemoudrost, a ostatek mluvení jeho pouhé bláznovství.
Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14 Nebo blázen mnoho mluví, ješto neví člověk ten, co budoucího jest. To zajisté, co bude po něm, kdo mu oznámí?
En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15 Práce bláznů k ustání je přivodí, nebo neumí ani do města trefiti.
De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16 Běda tobě, země, když král tvůj dítě jest, a knížata tvá ráno hodují.
Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17 Blahoslavená jsi ty země, když král tvůj jest syn šlechetných, a knížata tvá, když čas jest, jídají pro posilnění, a ne pro opilství.
Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18 Ano pro lenost schází krov, a pro opuštění rukou kapává do domu.
Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19 Pro obveselení strojívají hody, a víno obveseluje život, peníze pak ke všemu dopomáhají.
Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20 Ani sám u sebe králi nezlořeč, ani v skrýších pokoje svého nezlořeč mocnějšímu; nebo pták nebeský donesl by hlas ten, a to, což křídla má, vyjevilo by řeč tvou.
Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.

< Kazatel 10 >