Žalmy 9

1 Přednímu zpěváku na al mutlabben, žalm Davidův. Oslavovati tě budu, Hospodine, celým srdcem svým, vypravovati budu všecky divné skutky tvé.

För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

2 Radovati a veseliti se budu v tobě, žalmy zpívati budu jménu tvému, ó Nejvyšší,

Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

3 Proto že nepřátelé moji jsou nazpět obráceni, že klesli, a zahynuli od tváři tvé.

Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

4 Nebo jsi vyvedl soud můj a při mou, posadils se na stolici soudce spravedlivý.

Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

5 Ohromil jsi národy, zatratils bezbožníka, jméno jejich vyhladil jsi na věčné věky.

Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

6 Ó nepříteli, již-li jsou dokonány zhouby tvé na věky? Již-li jsi města podvrátil? Zahynula památka jejich s nimi.

Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

7 Ale Hospodin na věky kraluje, připravil k soudu trůn svůj.

Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

8 Onť soudí sám okršlek v spravedlnosti, a výpověd činí národům v pravosti.

och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

9 Hospodin zajisté jest útočiště chudého, útočiště v čas ssoužení.

Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

10 I budou v tebe doufati, kteříž znají jméno tvé; nebo neopouštíš hledajících tě, Hospodine.

Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

11 Žalmy zpívejte Hospodinu, přebývajícímu na Sionu, zvěstujte mezi národy skutky jeho.

Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

12 Nebo on vyhledává krve, rozpomíná se na ni, aniž se zapomíná na křik utištěných.

Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

13 Smiluj se nade mnou, Hospodine, viz ssoužení mé od těch, kteříž mne nenávidí, ty, kterýž mne vyzdvihuješ z bran smrti,

Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

14 Abych vypravoval všecky chvály tvé v branách dcery Sionské, a veselil se v spasení tvém.

på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

15 Pohříženiť jsou národové v jámě, kterouž udělali; v osídle, kteréž polékli, uvázla noha jejich.

Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

16 Přišelť jest v známost Hospodin, pomstu učiniv; v díle rukou svých zapletl se bezbožník. Higgaion (Sélah)

HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)

17 Obráceni buďte bezbožníci do pekla, všickni národové, kteříž se zapomínají nad Bohem. (Sheol h7585)

DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol h7585)

18 Neboť nebude dán chudý u věčné zapomenutí; očekávání ssoužených nezahyneť na věky.

Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

19 Povstaniž, Hospodine, ať se nesilí člověk; národové buďte souzeni před tebou.

Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

20 Pusť na ně strach, ó Hospodine, ať tomu porozumějí národové, že smrtelní jsou. (Sélah)

Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)