Žalmy 81
1 Přednímu z kantorů na gittit, Azafovi. Plésejte Bohu, síle naší, prokřikujte Bohu Jákobovu.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Vezměte žaltář, přidejte buben, harfu libou a loutnu.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Trubte trubou na novměsíce, v uložený čas, v den slavnosti naší.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Nebo toť jest ustavení v Izraeli, řád Boha Jákobova.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Na svědectví v Jozefovi vyzdvihl jej, když byl vyšel proti zemi Egyptské, kdež jsme jazyk neznámý slýchati musili.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 Osvobodil jsem, dí Bůh, od břemene rameno jeho, a ruce jeho nádob zednických zproštěny byly.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 V ssoužení tom, když jsi volal, vytrhl jsem tě, vyslyšel jsem tě z skrýše hromu, zkušoval jsem tě při vodách sváru. (Sélah)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Řeklť jsem: Slyš, lide můj, a osvědčím se tobě, ó Izraeli, budeš-li mne poslouchati,
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 A nebude-li mezi vámi Boha jiného, a nebudeš-li se klaněti bohu cizímu.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Já jsem Hospodin Bůh tvůj, kterýž jsem tě vyvedl z země Egyptské, otevři jen ústa svá, a naplnímť je.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Ale neuposlechl lid můj hlasu mého, a Izrael nepřestal na mně,
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 A protož pustil jsem je v žádost srdce jejich, i chodili po radách svých.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Ó byť mne byl lid můj poslouchal, a Izrael po cestách mých chodil,
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Tudíž bych já byl nepřátely jejich snížil, a na protivníky jejich obrátil ruku svou.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 A ti, kteříž v nenávisti mají Hospodina, úlisně by se jim poddávati musili, i byl by čas jejich až na věky.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 A krmil bych je byl jádrem pšenice, a medem z skály sytil bych je.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
