Žalmy 77
1 Přednímu kantoru z potomků Jedutunových, s Azafem, žalm. Hlas můj k Bohu, když volám, hlas můj k Bohu, aby ucha naklonil ke mně.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 V den ssoužení svého Pána hledal jsem, v noci ruce své rozprostíral jsem bez přestání, a nedala se potěšiti duše má.
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 Na Boha zpomínal jsem a kormoutil se, přemyšloval jsem, a úzkostmi svírán byl duch můj. (Sélah)
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Zdržoval jsi oči mé, aby bděly; potřín jsem byl, aniž jsem mluviti mohl.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 I přicházeli mi na pamět dnové předešlí, a léta dávní.
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 Rozpomínal jsem se v noci na zpěvy své, v srdci svém přemyšloval jsem, a zpytoval to duch můj, pravě:
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Zdali na věky zažene Bůh? Nikdy-liž již více lásky neukáže?
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Zdali do konce přestane milosrdenství jeho? A konec vezme slovo od pokolení až do pokolení?
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Zdali se zapomněl smilovávati Bůh silný? Zdaž zadržel v hněvě milosrdenství svá? (Sélah)
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 I řekl jsem: Toť jest má smrt. Ale učiníť proměnu pravice Nejvyššího.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Rozpomínati se budu na skutky Hospodinovy, a připomínati sobě divné činy tvé, od starodávna.
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 A přemyšlovati o všelikém díle tvém, a o skutcích tvých mluviti.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Bože, svatá jest cesta tvá. Kdo jest silný, veliký, jako Bůh?
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Ty jsi ten Bůh silný, jenž činíš divné věci; uvedl jsi v známost mezi národy sílu svou.
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Vysvobodil jsi ramenem lid svůj, syny Jákobovy a Jozefovy. (Sélah)
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 Vidělyť jsou tě vody, Bože, viděly tě vody, a zstrašily se; pohnuly se také i hlubiny.
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 Vydali povodně oblakové, vydala hřmot nebesa, ano i kameníčko tvé skákalo.
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 Vznělo hřímání tvé po obloze, blýskání osvěcovalo okršlek zemský, pohybovala se a třásla země.
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 Skrze moře byla cesta tvá, a stezky tvé skrze vody veliké, a však šlepějí tvých nebylo znáti.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Vedl jsi jako stádo lid svůj skrze Mojžíše a Arona.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
