Žalmy 63

1 Žalm Davidův, když byl na poušti Judské. Bože, Bůh silný můj ty jsi, tebeť hned v jitře hledám, tebe žízní duše má, po tobě touží tělo mé, v zemi žíznivé a vyprahlé, v níž není vody,

En psalm av David, när han var i Juda öken.

2 Abych tě v svatyni tvé spatřoval, a viděl sílu tvou a slávu tvou,

Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

3 (Neboť jest lepší milosrdenství tvé, nežli život), aby tě chválili rtové moji,

Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

4 A tak abych tobě dobrořečil, pokudž jsem živ, a ve jménu tvém pozdvihoval rukou svých.

Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

5 Jako tukem a sádlem sytila by se tu duše má, a s radostným rtů prozpěvováním chválila by tě ústa má.

Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

6 Jistě žeť na tě pamětliv jsem i na ložci svém, každého bdění nočního přemýšlím o tobě.

Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

7 Nebo jsi mi býval ku pomoci, protož v stínu křídel tvých prozpěvovati budu.

när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

8 Přilnula duše má k tobě, pravice tvá zdržuje mne.

Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.

9 Pročež ti, kteříž hledají pádu duše mé, sami vejdou do největší hlubokosti země.

Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

10 Zabijí každého z nich ostrostí meče, i budou liškám za podíl.

Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

11 Král pak veseliti se bude v Bohu, i každý, kdož skrze něho přisahá, chlubiti se bude; nebo ústa mluvících lež zacpána budou.

De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.