Žalmy 56

1 Přednímu z kantorů, o němé holubici v místech vzdálených, zlatý žalm Davidův, když ho jali Filistinští v Gát. Smiluj se nade mnou, ó Bože, nebo mne sehltiti chce člověk; každého dne boj veda, ssužuje mne.

För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

2 Sehltiti mne usilují na každý den moji nepřátelé; jistě žeť jest mnoho válčících proti mně, ó Nejvyšší.

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

3 Kteréhokoli dne strach mne obkličuje, v tebe doufám.

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

4 Boha chváliti budu z slova jeho, v Boha doufati budu, aniž se budu báti, aby mi co mohlo učiniti tělo.

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

5 Na každý den slova má převracejí, proti mně jsou všecka myšlení jejich ke zlému.

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

6 Spolu se scházejí, skrývají se, a šlepějí mých šetří, číhajíce na duši mou.

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

7 Za nešlechetnost-liž zniknou pomsty? V prchlivosti, ó Bože, smeceš lidi ty.

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

8 Ty má utíkání v počtu máš, schovej slzy mé do láhvice své, a což bys jich v počtu neměl?

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

9 A tehdyť obráceni budou zpět nepřátelé moji v ten den, když volati budu; toť vím, že Bůh při mně stojí.

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

10 Jáť budu Boha chváliti z slova, Hospodina oslavovati budu z slova jeho.

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

11 V Boha doufám, nebudu se báti, aby mi co učiniti mohl člověk.

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

12 Tobě jsem, Bože, učinil sliby, a protož tobě vzdám chvály.

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

13 Nebo jsi vytrhl z smrti duši mou, a nohy mé od poklesnutí, tak abych stále chodil před Bohem v světle živých.

Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.