Žalmy 50
1 Žalm Azafovi. Bůh silný, Bůh Hospodin mluvil, a přivolal zemi od východu slunce i od západu jeho.
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 Z Siona v dokonalé kráse Bůh zastkvěl se.
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 Béřeť se Bůh náš, a nebude mlčeti; oheň před ním vše zžírati bude, a vůkol něho vichřice náramná.
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 Zavolal nebes s hůry i země, aby soudil lid svůj, řka:
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 Shromažďte mi svaté mé, kteříž smlouvu se mnou učinili při obětech.
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 I budou vypravovati nebesa spravedlnost jeho; nebo sám Bůh soudce jest. (Sélah)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 Slyš, lide můj, a buduť mluviti, Izraeli, a buduť tebou osvědčovati. Já zajisté Bůh, Bůh tvůj jsem.
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 Nechci tě obviňovati z příčiny obětí tvých, ani zápalů tvých, že by vždycky přede mnou nebyli.
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 Nevezmuť z domu tvého volka, ani z chlévů tvých kozlů.
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 Nebo má jest všecka zvěř lesní, i hovada na tisíci horách.
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 Já znám všecko ptactvo po horách, a zvěř polní před sebou mám.
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 Zlačním-li, nic tobě o to nedím; nebo můj jest okršlek zemský i plnost jeho.
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Zdaliž jídám maso z volů, a pijím krev kozlovou?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Obětuj Bohu obět chvály, a plň Nejvyššímu své sliby;
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 A vzývej mne v den ssoužení, vytrhnu tě, a ty mne budeš slaviti.
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 Sic jinak bezbožníku praví Bůh: Což tobě do toho, že ty vypravuješ ustanovení má, a béřeš smlouvu mou v ústa svá,
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 Poněvadž jsi vzal v nenávist kázeň, a zavrhl jsi za sebe slova má.
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 Vidíš-li zloděje, hned s ním běžíš, a s cizoložníky díl svůj máš.
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 Ústa svá pouštíš ke zlému, a jazyk tvůj skládá lest.
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 Usazuješ se, a mluvíš proti bratru svému, a na syna matky své lehkost uvodíš.
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 To jsi činil, a já mlčel jsem. Měl-liž jsi ty se domnívati, že já tobě podobný budu? Nýbrž trestati tě budu, a představímť to před oči tvé.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Srozumějtež tomu již aspoň vy, kteříž se zapomínáte na Boha, abych snad nepochytil, a nebyl by, kdo by vytrhl.
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 Kdož obětuje obět chvály, tenť mne uctí, a tomu, kdož napravuje cestu svou, ukáži spasení Boží.
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
