< Žalmy 16 >
1 Zlatý zpěv Davidův. Ostříhej mne, Bože silný, neboť v tebe doufám.
En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
2 Rciž, duše má, Hospodinu: Ty jsi Pán můj, dobrota má nic tobě neprospěje.
Jag säger till HERREN: "Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
3 Ale svatým, kteříž jsou na zemi, a znamenitým, v nichž všecka líbost má.
de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag."
4 Rozmnožují bolesti své ti, kteříž k cizímu bohu chvátají; neokusím obětí jejich ze krve, aniž vezmu jména jejich ve rty své.
Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
5 Hospodin jest částka dílu mého a kalicha mého; ty zdržuješ los můj.
HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
6 Provazcové padli mi na místech veselých, a dědictví rozkošné dostalo se mi.
En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
7 Dobrořečiti budu Hospodinu, kterýž mi radí; nebo i v noci vyučují mne ledví má.
Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
8 Představuji Hospodina před oblíčej svůj vždycky, a kdyžť jest mi po pravici, nikoli se nepohnu.
Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
9 Z té příčiny rozveselilo se srdce mé, a zplésala sláva má, ano i tělo mé v bezpečnosti přebývati bude.
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
10 Nebo nenecháš duše mé v pekle, aniž dopustíš svatému svému viděti porušení. (Sheol )
Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol )
11 Známou učiníš mi cestu života; sytost hojného veselí jest před oblíčejem tvým, a dokonalé utěšení po pravici tvé až na věky.
Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.