< Žalmy 126 >

1 Píseň stupňů. Když zase vedl Hospodin zajaté Sionské, zdálo se nám to jako ve snách.
En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
2 Tehdážť byla plná radosti ústa naše, a jazyk náš plésání; tehdáž pravili mezi národy: Veliké věci s nimi učinil Hospodin.
Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
3 Učinilť jest s námi veliké věci Hospodin, a protož veselili jsme se.
Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
4 Uvediž zase, ó Hospodine, zajaté naše, tak jako potoky na vyprahlou krajinu.
HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
5 Ti, kteříž se slzami rozsívali, s prozpěvováním žíti budou.
De som så med tårar skola skörda med jubel.
6 Sem i tam chodící lid s pláčem rozsívá drahé símě, ale potom přijda, s plésáním snášeti bude snopy své.
De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

< Žalmy 126 >