Žalmy 107
1 Oslavujte Hospodina, nebo jest dobrý, nebo na věky milosrdenství jeho.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Nechť o tom vypravují ti, kteříž jsou vykoupeni skrze Hospodina, jak je on vykoupil z ruky těch, kteříž je ssužovali,
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 A shromáždil je z zemí, od východu a od západu, od půlnoci i od moře.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Bloudili po poušti, po cestách pustých, města k přebývání nenacházejíce.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hladovití a žízniví byli, až v nich svadla duše jejich.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Když volali k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich vytrhl je,
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 A vedl je po cestě přímé, aby přišli do města k bydlení.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Poněvadž napájí duši žíznivou, a duši hladovitou naplňuje dobrými věcmi.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Kteříž sedí ve tmě a v stínu smrti, sevříni jsouce bídou i železy,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Protože odporni byli řečem Boha silného, a radou Nejvyššího pohrdli.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Pročež ponížil bídou srdce jejich, padli, a nebylo pomocníka.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí je vysvobozuje.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Vyvodí je z temností a stínu smrti, a svazky jejich trhá.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Poněvadž láme brány měděné, a závory železné posekává.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Blázni pro cestu převrácenosti své, a pro nepravosti své v trápení bývají.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Oškliví se jim všeliký pokrm, až se i k branám smrti přibližují.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich je vysvobozuje.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Posílá slovo své, a uzdravuje je, a vysvobozuje je z hrobu.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 A obětujíce oběti chvály, ať vypravují skutky jeho s prozpěvováním.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Kteří se plaví po moři na lodech, pracujíce na velikých vodách,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Tiť vídají skutky Hospodinovy, a divy jeho v hlubokosti.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Jakž jen dí, hned se strhne vítr bouřlivý, a dme vlny mořské.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Vznášejí se k nebi, sstupují do propasti, duše jejich v nebezpečenství rozplývá se.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Motají se a nakloňují jako opilý, a všecko umění jejich mizí.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich je vysvobozuje.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Proměňuje bouři v utišení, tak že umlkne vlnobití jejich.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 I veselí se, že utichlo; a tak přivodí je k břehu žádostivému.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Nechť ho vyvyšují v shromáždění lidu, a v radě starců chválí jej.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Obrací řeky v poušť, a prameny vod v suchost,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 Zemi úrodnou v slatinnou, pro zlost obyvatelů jejích.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Pustiny obrací v jezera, a zemi vyprahlou v prameny vod.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 I osazuje na ní hladovité, aby stavěli města k bydlení.
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 Kteříž osívají pole, a dělají vinice, a shromažďují sobě užitek úrody.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Takť on jim žehná, že se rozmnožují velmi, a dobytka jejich neumenšuje.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 A někdy pak umenšeni a sníženi bývají ukrutenstvím, bídou a truchlostí,
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 Když vylévá pohrdání na knížata, dopouštěje, aby bloudili po poušti bezcestné.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Onť vyzdvihuje nuzného z trápení, a rozmnožuje rodinu jako stádo.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Nechť to spatřují upřímí, a rozveselí se, ale všeliká nepravost ať zacpá ústa svá.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Ale kdo jest tak moudrý, aby toho šetřil, a vyrozumíval mnohému milosrdenství Hospodinovu?
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
