Žalmy 106
1 Halelujah. Oslavujte Hospodina, nebo dobrý jest, nebo na věky milosrdenství jeho.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Kdo může vymluviti nesmírnou moc Hospodinovu, a vypraviti všecku chválu jeho?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Blahoslavení, kteříž ostříhají soudu, a činí spravedlnost každého času.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Pamatuj na mne, Hospodine, pro milost k lidu svému, navštěv mne spasením svým,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 Abych užíval dobrých věcí s vyvolenými tvými, a veselil se veselím národu tvého, a chlubil se spolu s dědictvím tvým.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Zhřešili jsme i s otci svými, neprávě jsme činili, a bezbožnost páchali.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Otcové naši v Egyptě nerozuměli předivným skutkům tvým, aniž pamatovali na množství milosrdenství tvých, ale odporni byli při moři, při moři Rudém.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 A však vysvobodil je pro jméno své, aby v známost uvedl moc svou.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Nebo přimluvil moři Rudému, a vyschlo; i provedl je skrze hlubiny, jako po poušti.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 A tak zachoval je od ruky toho, jenž jich nenáviděl, a vyprostil je z ruky nepřítele.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 V tom přikryly vody ty, kteříž je ssužovali, nezůstalo ani jednoho z nich.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 A ačkoli věřili slovům jeho, a zpívali chválu jeho,
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Však rychle zapomenuli na skutky jeho, a nečekali na radu jeho;
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Ale jati jsouce žádostí na poušti, pokoušeli Boha silného na pustinách.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 I dal jim, čehož se jim chtělo, a však dopustil hubenost na život jejich.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Potom, když horlili proti Mojžíšovi v vojště, a Aronovi, svatému Hospodinovu,
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Otevřevši se země, požřela Dátana, a přikryla zběř Abironovu.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 A roznícen byl oheň na rotu jejich, plamen spálil bezbožníky.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 Udělali i tele na Orébě, a skláněli se slitině.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 A změnivše slávu svou v podobiznu vola, jenž jí trávu,
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 Zapomněli na Boha silného, spasitele svého, kterýž činil veliké věci v Egyptě.
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 A předivné v zemi Chamově, přehrozné při moři Rudém.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Pročež řekl, že je vypléní, kdyby se byl Mojžíš, vyvolený jeho, nepostavil v té mezeře před ním, a neodvrátil prchlivosti jeho, aby nehubil.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Za tím zošklivili sobě zemi žádanou, nevěříce slovu jeho.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 A repcíce v staních svých, neposlouchali hlasu Hospodinova.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 A protož pozdvihl ruky své proti nim, aby je rozmetal po poušti,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 A aby rozptýlil símě jejich mezi pohany, a rozehnal je do zemí.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Spřáhli se také byli s modlou Belfegor, a jedli oběti mrch.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 A tak dráždili Boha skutky svými, až se na ně obořila rána,
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Až se postavil Fínes, a pomstu vykonal, i přetržena jest rána ta.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 Což jest mu počteno za spravedlnost od národu do pronárodu, a až na věky.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 Opět ho byli popudili při vodách sváru, až se i Mojžíšovi zle stalo pro ně.
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Nebo k hořkosti přivedli ducha jeho, a pronesl ji rty svými.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 K tomu nevyplénili ani národů těch, o kterýchž jim byl Hospodin poručil,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 Ale směšujíce se s těmi národy, naučili se skutkům jejich,
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 A sloužili modlám jejich, kteréž jim byly osídlem.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Obětovali zajisté syny své a dcery své ďáblům.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 A vylili krev nevinnou, krev synů svých a dcer svých, kteréž obětovali trapidlům Kananejským, tak že poškvrněna jest země těmi vraždami.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 I zmazali se skutky svými, a smilnili činy svými.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Protož rozpáliv se v prchlivosti Hospodin na lid svůj, v ošklivost vzal dědictví své.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 A vydal je v ruce pohanů. I panovali nad nimi ti, jenž je v nenávisti měli,
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 A utiskali je nepřátelé jejich, tak že sníženi jsou pod ruku jejich.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Mnohokrát je vysvobozoval, oni však popouzeli ho radou svou, pročež potlačeni jsou pro nepravost svou.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 A však patřil na úzkost jejich, a slyšel křik jejich.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Nebo se rozpomenul na smlouvu svou s nimi, a želel toho podlé množství milosrdenství svých,
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Tak že naklonil k nim lítostí všecky, kteříž je u vězení drželi.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Zachovej nás, Hospodine Bože náš, a shromažď nás z těch pohanů, abychom slavili jméno tvé svaté, a chlubili se v chvále tvé.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
48 Požehnaný Hospodin Bůh Izraelský od věků až na věky. Na to rciž všecken lid: Amen, Halelujah.
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
