Príslovia 5
1 Synu můj, pozoruj moudrosti mé, k opatrnosti mé nakloň ucha svého,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 Abys ostříhal prozřetelnosti, a rtové tvoji šetřili umění.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Nebo rtové cizí ženy strdí tekou, a měkčejší nad olej ústa její.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Poslední pak věci její hořké jsou jako pelyněk, ostré jako meč na obě straně ostrý.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Stezku života snad bys zvážiti chtěl? Vrtkéť jsou cesty její, neseznáš.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Protož, synové, poslechněte mne, a neodstupujte od řečí úst mých.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Vzdal od ní cestu svou, a nepřibližuj se ke dveřím domu jejího,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Abys snad nedal jiným slávy své, a let svých ukrutnému,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Aby se nenasytili cizí úsilím tvým, a práce tvá nezůstala v domě cizím.
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 I řval bys naposledy, když bys zhubil tělo své a čerstvost svou,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 A řekl bys: Jak jsem nenáviděl cvičení, a domlouváním pohrdalo srdce mé,
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 A neposlouchal jsem hlasu vyučujících mne, a k učitelům svým nenaklonil jsem ucha svého!
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 O málo, že jsem nevlezl ve všecko zlé u prostřed shromáždění a zástupu.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Pí vodu z čisterny své, a prameny z prostředku vrchoviště svého.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Nechť se rozlévají studnice tvé ven, a potůčkové vod na ulice.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Měj je sám sobě, a ne cizí s tebou.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Budiž požehnaný pramen tvůj, a vesel se z manželky mladosti své.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Laně milostné a srny utěšené; prsy její ať tě opojují všelikého času, v milování jejím kochej se ustavičně.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Nebo proč bys se kochal, synu můj, v cizí, a objímal život postranní,
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Poněvadž před očima Hospodinovýma jsou cesty člověka, a on všecky stezky jeho váží?
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Nepravosti vlastní jímají bezbožníka takového, a v provazích hříchu svého uvázne.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Takovýť umře, proto že nepřijímal cvičení, a ve množství bláznovství svého blouditi bude.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
