Príslovia 30
1 Slova Agura, syna Jáke. Sepsání řečí muže toho k Itielovi, k Itielovi a Uchalovi.
Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
2 Jistě žeť jsem hloupější nad jiné, tak že rozumnosti člověka obecného nemám,
Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
3 Aniž jsem se naučil moudrosti, a umění svatých neumím.
Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
4 Kdo vstoupil v nebe, i sstoupil? Kdo sebral vítr do hrstí svých? Kdo shrnul vody v roucho své? Kdo upevnil všecky končiny země? Které jméno jeho, a jaké jméno syna jeho, víš-li?
Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
5 Všeliká výmluvnost Boží přečištěná jest; onť jest štít doufajících v něho.
All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
6 Nepřidávej k slovům jeho, aby tě nekáral, a byl bys ve lži postižen.
Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
7 Dvou věcí žádám od tebe, neoslýchejž mne, prvé než umru:
Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
8 Marnost a slovo lživé vzdal ode mne, chudoby neb bohatství nedávej mi, živ mne pokrmem vedlé potřeby mé,
Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
9 Abych snad nasycen jsa, tě nezapřel, a neřekl: Kdo jest Hospodin? a abych zchudna, nekradl, a nebral naprázdno jména Hospodina Boha svého.
Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
10 Nesoč na služebníka před pánem jeho, aťby nezlořečil, a ty abys nehřešil.
Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
11 Jest pokolení, kteréž otci svému zlořečí, a matce své nedobrořečí.
Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
12 Jest pokolení čisté samo u sebe, ačkoli od nečistot svých není obmyto.
Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
13 Jest pokolení, jehož vysoké jsou oči, a víčka jeho jsou vyzdvižená.
Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
14 Jest pokolení, jehož zubové jsou mečové, a třenovní zubové jeho nožové, k zžírání chudých na zemi a nuzných na světě.
Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
15 Pijavice má dvě dcery říkající: Dej, dej. Tři věci nebývají nasyceny, anobrž čtyry, kteréž nikdy neřeknou: Dosti:
Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
17 Oko, kteréž se posmívá otci, a pohrdá poslušenstvím matky, vyklubí krkavci potoční, aneb snědí je orličata.
Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
18 Tři tyto věci skryty jsou přede mnou, nýbrž čtyry, kterýchž neznám:
Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
19 Cesty orlice v povětří, cesty hada na skále, cesty lodí u prostřed moře, a cesty muže při panně.
Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
20 Takováž jest cesta ženy cizoložné: Jí, a utře ústa svá, a dí: Nepáchala jsem nepravosti.
Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
21 Pode třmi věcmi pohybuje se země, anobrž pod čtyřmi, jichž nemůž snésti:
Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
22 Pod služebníkem, když kraluje, a bláznem, když se nasytí chleba;
En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
23 Pod omrzalou, když se vdá, a děvkou, když dědičkou bývá paní své.
En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
24 Čtyry tyto věci jsou malé na zemi, a však jsou moudřejší nad mudrce:
Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
25 Mravenci, lid nesilný, kteříž však připravují v létě pokrm svůj;
Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
26 Králíkové, lid nesilný, kteříž však stavějí v skále dům svůj;
Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
27 Krále nemají kobylky, a však vycházejí po houfích všecky;
Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
28 Pavouk rukama dělá, a bývá na palácích královských.
Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
29 Tři tyto věci udatně vykračují, anobrž čtyry, kteréž zmužile chodí:
Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
30 Lev nejsilnější mezi zvířaty, kterýž neustupuje před žádným;
Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
31 Přepásaný na bedrách kůň neb kozel, a král, proti němuž žádný nepovstává.
En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
32 Jestliže jsi bláznil, vynášeje se, a myslil-lis zle, ruku na ústa polož.
Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
33 Kdo tluče smetanu, stlouká máslo, a stiskání nosu vyvodí krev, tak popouzení k hněvu vyvodí svár.
Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
