Marek 4
1 A opět počal učiti u moře. I shromáždil se k němu zástup mnohý, tak že vstoupiv na lodí, seděl na moři, a všecken zástup byl na zemi podlé moře.
Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
2 I učil je mnohým věcem v podobenstvích, a pravil jim v učení svém:
Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3 Slyšte. Aj, vyšel rozsevač, aby rozsíval.
"Hören! En såningsman gick ut för att så.
4 I stalo se v tom rozsívání, že jedno padlo podlé cesty, a přiletělo ptactvo nebeské, i zzobalo je.
Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 A jiné padlo na místo skalnaté, kdež nemělo mnoho země, a hned vzešlo, proto že nemělo hlubokosti země.
Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 A když vyšlo slunce, vyhořelo, a proto, že nemělo kořene, uschlo.
men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 A jiné padlo mezi trní; i zrostlo trní, a udusilo je. I nevydalo užitku.
Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8 Jiné pak padlo v zemi dobrou, a dalo užitek zhůru vstupující a rostoucí; přineslo zajisté jedno třidcátý, a jiné šedesátý, a jiné pak stý.
Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9 I pravil jim: Kdo má uši k slyšení, slyš.
Och han tillade: "Den som har öron till att höra, han höre."
10 Když pak byl sám, tázali se ho ti, kteříž při něm byli, se dvanácti, na to podobenství.
När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11 I řekl jim: Vámť jest dáno, znáti tajemství království Božího, ale těm, kteříž jsou vně, v podobenství to všecko se děje,
Då sade han till dem: "Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12 Aby hledíce, hleděli, ale neuzřeli a slyšíce, slyšeli, ale nesrozuměli, aby se snad neobrátili, a byli by jim odpuštěni hříchové.
för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'."
13 I dí jim: Neznáte podobenství tohoto? A kterakž pak všecka podobenství poznáte?
Sedan sade han till dem: "Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14 Rozsevač ten slovo rozsívá.
Vad såningsmannen sår är ordet.
15 Tito pak jsou, ješto podlé cesty, jimž se rozsívá slovo, ale když oni slyší, i hned přichází satan, a vynímá slovo, kteréž vsáto jest v srdcích jejich.
Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16 A tak podobně ti, kteříž jako skalnatá země posáti jsou, kteříž jakž uslyší slovo, hned s radostí přijímají je.
Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
17 Než nemají kořene v sobě, ale jsou časní; potom když vznikne ssoužení a protivenství pro slovo, hned se horší.
men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18 Tito pak jsou, kteříž mezi trní posáti jsou, ti jsou, kteříž slovo slyší,
Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19 Však pečování tohoto světa a oklamání zboží, a jiné žádosti přistupující, udušují slovo, tak že bez užitku bývá. (aiōn g165)
men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
20 Tito pak jsou, kteříž v zemi dobrou símě přijali, kteříž slyší slovo, a přijímají, a užitek přinášejí, jiné třidcátý, a jiné šedesátý, a jiné stý.
Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 Dále pravil jim: Zdali rozsvícena bývá svíce, aby postavena byla pod nádobu neb pod postel? Však aby na svícen vstavena byla.
Och han sade till dem: "Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22 Nebo nic není skrytého, co by nebylo zjeveno; aniž jest co tak ukrytého, aby na jevo nevyšlo.
Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23 Jestliže kdo má uši k slyšení, slyš.
Om någon har öron till att höra, så höre han."
24 I mluvil k nim: Vizte, co slyšíte. Kterou měrou budete měřiti, bude vám odměřeno, a přidáno bude vám poslouchajícím.
Och han sade till dem: "Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25 Nebo kdožť má, tomu bude dáno; a kdo nemá, i to, což má, bude od něho odjato.
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
26 I pravil: Tak jest království Boží, jako kdyby člověk uvrhl símě do země.
Och han sade: "Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27 A spal by, a vstával by ve dne i v noci a semeno by vzešlo a zrostlo, jakž on neví.
och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28 Nebo sama od sebe země užitek plodí, nejprv bylinu, potom klas, potom plné obilé v klasu.
Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29 A když sezrá úroda, i hned přičiní srp; nebo nastala žeň.
När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne."
30 I řekl: K čemu připodobníme království Boží? Aneb kterým podobenstvím je ukážeme?
Och han sade: "Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31 Jest jako zrno horčičné, kteréž, když vsáto bývá do země, nejmenší jest ze všech semen, kteráž jsou na zemi.
Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32 Ale když vsáto bývá, roste, a bývá větší než všecky byliny, a činí ratolesti veliké, tak že pod stínem jeho mohou sobě ptáci nebeští hnízda dělati.
men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga."
33 A takovými mnohými podobenstvími mluvil jim slovo, jakž mohli slyšeti.
I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34 Bez podobenství pak nemluvil jim, ale učedlníkům svým soukromí vykládal všecko.
och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35 I řekl jim v ten den, když již byl večer: Plavme se na druhou stranu.
Samma dag, om aftonen, sade han till dem: "Låt oss fara över till andra stranden."
36 A nechavše zástupu, pojali jej, tak jakž byl na lodičce. Ale i jiné lodičky byly s ním.
Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37 Tedy stala se bouře veliká od větru, až se vlny na lodí valily, tak že se již naplňovala lodí.
Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38 A on z zadu na lodí spal na podušce. I zbudili jej, a řekli jemu: Mistře, nedbáš, že hyneme?
Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?"
39 I probudiv se, přimluvil větru, a řekl moři: Umlkni, a upokoj se. I přestal vítr, a stalo se utišení veliké.
När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: "Tig, var stilla." Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 I řekl jim: Proč se tak bojíte? Jakž to, že nemáte víry?
Därefter sade han till dem: "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?"
41 I báli se bázní velikou, a pravili jeden k druhému: I kdo jest medle tento, že i vítr i moře poslouchají jeho?
Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"
