Jan 10
1 Amen, amen pravím vám: Kdož nevchází dveřmi do ovčince ovcí, ale vchází jinudy, ten zloděj jest a lotr.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.
2 Ale kdož vchází dveřmi, pastýř jest ovcí.
Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.
3 Tomuť vrátný otvírá, a ovce hlas jeho slyší, a on svých vlastních ovec ze jména povolává, a vyvodí je.
För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.
4 A jakž ovce své vlastní vypustí, před nimi jde, a ovce jdou za ním; nebo znají hlas jeho.
Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.
5 Cizího pak nikoli následovati nebudou, ale utekou od něho; nebo neznají hlasu cizích.
Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.
6 To podobenství pověděl jim Ježíš, ale oni nevěděli, co by to bylo, což jim mluvil.
Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.
7 Tedy opět řekl jim Ježíš: Amen, amen pravím vám: Že já jsem dvéře ovcí.
Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.
8 Všickni, kolikž jich koli přede mnou příšlo, zloději jsou a lotři, ale neslyšeli jich ovce.
Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.
9 Já jsem dvéře. Skrze mne všel-li by kdo, spasen bude, a vejde i vyjde, a pastvu nalezne.
Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.
10 Zloděj nepřichází, než aby kradl a mordoval a hubil; já jsem přišel, aby život měly, a hojně měly.
Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.
11 Já jsem ten pastýř dobrý. Dobrý pastýř duši svou pokládá za ovce.
Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.
12 Ale nájemník a ten, kterýž není pastýř, jehož nejsou ovce vlastní, vida vlka, an jde, i opouští ovce i utíká, a vlk lapá a rozhání ovce.
Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.
13 Nájemník pak utíká; nebo nájemník jest, a nemá péče o ovce.
Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.
14 Já jsem ten dobrý pastýř, a známť své, a znajíť mne mé.
Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;
15 Jakož mne zná Otec, a já znám Otce, a duši svou pokládám za ovce.
Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.
16 A mámť i jiné ovce, kteréž nejsou z tohoto ovčince. I tyť musím přivesti; nebo hlas můj slyšeti budou. A budeť jeden ovčinec a jeden pastýř.
Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.
17 Protož mne Otec miluje, že já pokládám duši svou, abych ji zase vzal.
Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.
18 Nižádnýť jí nebéře ode mne, ale já pokládám ji sám od sebe. Mám moc položiti ji, a mám moc zase vzíti ji. To přikázaní vzal jsem od Otce svého.
Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.
19 Tedy stala se opět různice mezi Židy pro ty řeči.
Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.
20 A pravili mnozí z nich: Ďábelství má a blázní. Co ho posloucháte?
Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?
21 Jiní pravili: Tato slova nejsou ďábelství majícího. Zdaliž ďábelství může slepých oči otvírati?
Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.
22 Bylo pak posvícení v Jeruzalémě, a zima byla.
Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.
23 I procházel se Ježíš v chrámě po síňci Šalomounově.
Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.
24 Tedy obstoupili jej Židé, a řekli jemu: Dokudž duši naši držíš: Jestliže jsi ty Kristus, pověz nám zjevně.
Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
25 Odpověděl jim Ježíš: Pověděl jsem vám, a nevěříte. Skutkové, kteréž já činím ve jménu Otce svého, tiť svědectví vydávají o mně.
Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.
26 Ale vy nevěříte, nebo nejste z ovcí mých, jakož jsem vám pověděl.
Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.
27 Ovceť mé hlas můj slyší, a já je znám, a následujíť mne.
Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;
29 Otec můj, kterýž mi je dal, větší jest nade všecky, a žádnýť jich nemůže vytrhnouti z ruky Otce mého.
Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.
30 Já a Otec jedno jsme.
Jag och Fadren ärom ett.
31 Tedy zchápali opět kamení Židé, aby jej kamenovali.
Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.
32 Odpověděl jim Ježíš: Mnohé dobré skutky ukázal jsem vám od Otce svého. Pro který z těch skutků kamenujete mne?
Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?
33 Odpověděli jemu Židé, řkouce. Pro dobrý skutek tebe nekamenujeme, ale pro rouhání, totiž že ty, člověk jsa, děláš se Bohem.
Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.
34 Odpověděl jim Ježíš: Však psáno jest v zákoně vašem: Já jsem řekl: Bohové jste.
Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?
35 Poněvadž ty nazval bohy, k nimž řeč Boží stala se, a nemůže zrušeno býti písmo,
Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;
36 Mně pak, kteréhož posvětil Otec a poslal na svět, vy pravíte: Rouháš se, že jsem řekl: Syn Boží jsem?
Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?
37 Nečiním-liť skutků Otce svého, nevěřte mi.
Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.
38 Pakliť činím, byste pak mně nevěřili, skutkům věřte, abyste poznali a věřili, že Otec ve mně jest, a já v něm.
Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.
39 Tedy opět hledali ho jíti, ale vyšel z rukou jejich.
Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.
40 I odšel opět za Jordán na to místo, kdež nejprvé Jan křtil, a pozůstal tam.
Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.
41 I přišli k němu mnozí, a pravili: Jan zajisté žádného divu neučinil, ale všecko, cožkoli mluvil Jan o tomto, pravé bylo.
Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.
42 A mnozí tam uvěřili v něho.
Och trodde månge der på honom,
