Jób 8
1 Tedy odpovídaje Bildad Suchský, řekl:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Dokudž mluviti budeš takové věci, a slova úst tvých budou jako vítr násilný?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Což by Bůh silný neprávě soudil, a Všemohoucí což by převracel spravedlnost?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Synové zajisté tvoji že zhřešili proti němu, proto pustil je po nepravosti jejich.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Kdybys ty opravdově hledal Boha silného, a Všemohoucímu se modlil,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 A byl čistý a upřímý: jistě žeť by se hned probudil k tobě, a napravil by příbytek spravedlnosti tvé.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 A byly by první věci tvé špatné, poslední pak rozmnožily by se náramně.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Nebo vzeptej se, prosím, věku starého, a nastroj se k zpytování otců jejich.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 (Myť zajisté včerejší jsme, aniž jsme čeho povědomi; k tomu dnové naši jsou jako stín na zemi.)
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Zdaliž tě oni nenaučí, a nepovědí tobě, a z srdce svého nevynesou-liž slov?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Zdali roste třtí bez bahna? Roste-liž rákosí bez vody?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Nýbrž ještě za zelena, dříve než vytrháno bývá, ano prvé než jaká jiná tráva, usychá.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Tak stezky všech zapomínajících se na Boha silného, tak, pravím, naděje pokrytce zahyne.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Klesne naděje jeho, a doufání jeho jako dům pavouka.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Spolehne-li na dům svůj, neostojí; chytí-li se ho, nezdrží.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Vláhu má před sluncem, tak že z zahrady jeho výstřelkové jeho vynikají.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Při vrchovišti kořenové jeho hustě rostou, i na místech skalnatých rozkládá se.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 A však bývá-li zachvácen z místa svého, až by se ho i odečtlo, řka: Nevidělo jsem tě:
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Tožť ta radost života jeho, a z země jiný vykvetá.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Aj, Bůh silný nepohrdá upřímým, ale nešlechetným ruky nepodává:
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Až i naplní smíchem ústa tvá, a rty tvé plésáním,
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Když nenávidící tebe v hanbu oblečeni budou, a stánku lidí bezbožných nikdež nebude.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
