Jób 20
1 Odpovídaje pak Zofar Naamatský, řekl:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Z příčiny té myšlení má k odpovídání tobě nutí mne, a to abych rychle učinil,
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 Že kárání k zahanbení svému slyším, pročež duch můj osvícený nutí mne, aťbych odpovídal.
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 Zdaž nevíš o tom, že od věků, a jakž postavil Bůh člověka na zemi,
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 Plésání bezbožných krátké jest, a veselí pokrytce jen na chvílku?
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Byť pak vstoupila až k nebi pýcha jeho, a hlava jeho oblaku by se dotkla,
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 Však jako lejno jeho na věky zahyne. Ti, kteříž jej vídali, řeknou: Kam se poděl?
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 Jako sen pomine, aniž ho naleznou; nebo uteče jako vidění noční.
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 Oko, kteréž ho vídalo, již ho nikdy neuzří, aniž více patřiti bude na něj místo jeho.
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 Synové jeho budou přízně u nuzných hledati, a ruce jeho musejí zase vraceti loupež svou.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 Kosti jeho naplněny jsou hříchy mladosti jeho, a s ním v prachu lehnou.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 A ačkoli zlost sladne v ústech jeho, a chová ji pod jazykem svým;
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 Kochá se v ní, a nepouští jí, ale zdržuje ji u prostřed dásní svých:
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 Však pokrm ten ve střevách jeho promění se; bude jako žluč hadů nejlítějších u vnitřnostech jeho.
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 Zboží nahltané vyvrátí, z břicha jeho Bůh silný je vyžene.
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 Jed hadů lítých ssáti bude, zabije ho jazyk ještěrčí.
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 Neuzří pramenů potoků a řek medu a másla.
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 Navrátí úsilé cizí, a nezažive ho, vedlé nátisku svého rozličného; nebude na ně vesel.
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 Nebo utiskal a opouštěl nuzné, dům zloupil a nestavěl ho.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 Pročež nesezná nic pokojného v životě svém, aniž které nejrozkošnější své věci bude moci zachovati.
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 Nic mu nepozůstane z pokrmu jeho, tak že nebude míti, čím by se troštoval.
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 Byť pak i dovršena byla hojnost jeho, ssoužení míti bude; každá ruka trapiče oboří se na něj.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 By měl čím naplniti břicho své, dopustí na něj Bůh prchlivost hněvu svého, kterouž na něj dštíti bude i na pokrm jeho.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 Když utíkati bude před zbrojí železnou, prostřelí ho lučiště ocelivé.
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 Střela vyňata bude z toulu a vystřelena, nadto meč pronikne žluč jeho; a když odcházeti bude, přikvačí jej hrůzy.
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 Všeliká neštěstí jsou polečena v skrýších jeho, zžíře jej oheň nerozdmýchaný, zle se povede i pozůstalému v stanu jeho.
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 Odkryjí nebesa nepravost jeho, a země povstane proti němu.
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 Rozptýlena bude úroda domu jeho, rozplyne se v den hněvu jeho.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 Tenť jest podíl člověka bezbožného od Boha, to, pravím, dědictví vyrčené jemu od Boha silného.
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
