Psalmi 78
1 Poučna pjesma. Asafova. Poslušaj, narode moj, moju nauku, prikloni uho riječima usta mojih!
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Otvorit ću svoja usta na pouku, iznijet ću tajne iz vremena davnih.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Ono što čusmo i saznasmo, što nam kazivahu oci,
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 nećemo kriti djeci njihovoj, predat ćemo budućem koljenu: slavu Jahvinu i silu njegovu i djela čudesna što ih učini.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Svjedočanstvo podiže on u Jakovu, Zakon postavi u Izraelu, da ono što naredi ocima našim oni djeci svojoj objave,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 da sazna budući naraštaj, i sinovi koji će se roditi da djeci svojoj kazuju
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 da u Boga ufanje svoje stave i ne zaborave djela Božjih, već da vrše zapovijedi njegove,
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 kako ne bi bili, kao oci njihovi, naraštaj buntovan, prkosan - naraštaj srcem nestalan i duhom Bogu nevjeran.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Sinovi Efrajimovi, ratnici s lukom, u dan bitke okrenuše leđa.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Saveza s Bogom ne održaše i ne htjedoše hoditi po Zakonu njegovu.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 Zaboraviše na djela njegova, na čudesa koja im pokaza.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Pred njihovim ocima činio je znakove u Egiptu, u Soanskom polju.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 On more razdijeli i njih prevede, vode kao nasip uzdiže.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Danju ih vodio oblakom, a svu noć ognjem blistavim.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 U pustinji hrid prolomi i napoji ih obilno kao iz bezdana.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Iz stijene izbi potoke te izvede vode k'o velike rijeke.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 A oni jednako griješiše, prkosiše Višnjem u pustinji.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Boga su kušali u srcima svojim ištuć' (jela) svojoj pohlepnosti.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Prigovarali su Bogu i pitali: “Može li Gospod stol u pustinji prostrti?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Eno, udari u hrid, i voda poteče i provreše potoci: a može li dati i kruha, i mesa pružiti svome narodu?”
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Kad to začu Jahve, gnjevom usplamtje: oganj se raspali protiv Jakova, srdžba se razjari protiv Izraela,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 jer ne vjerovaše Bogu niti se u njegovu pomoć uzdaše.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Pa ozgo naredi oblaku i otvori brane nebeske,
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 k'o kišu prosu na njih mÓanu da jedu i nahrani ih kruhom nebeskim.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Čovjek blagovaše kruh Jakih; on im dade hrane do sitosti.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Probudi na nebu vjetar istočni i svojom silom južnjak dovede.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Prosu na njih mesa k'o prašine i ptice krilatice k'o pijeska morskoga.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 Padoše usred njihova tabora i oko šatora njihovih.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Jeli su i nasitili se, želju njihovu on im ispuni.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Još nisu svoju utažili pohlepu i jelo im još bješe u ustima,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 kad se srdžba Božja na njih raspali: pokosi smrću prvake njihove i mladiće pobi Izraelove.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Uza sve to griješiše dalje i ne vjerovaše u čudesna djela njegova.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 I skonča im dane jednim dahom i njihova ljeta naglim svršetkom.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Kad ih ubijaše, tražiše ga i opet pitahu za Boga;
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 spominjahu se da je Bog hridina njihova i Svevišnji njihov otkupitelj.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Ali ga opet ustima svojim varahu i jezikom svojim lagahu njemu.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Njihovo srce s njime ne bijaše, nit' bijahu vjerni Savezu njegovu.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 A on im milosrdno grijeh praštao i nije ih posmicao; često je gnjev svoj susprezao da ne plane svom jarošću.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Spominjao se da su pÓut i dah koji odlazi i ne vraća se više.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Koliko mu prkosiše u pustinji i žalostiše ga u samotnom kraju!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Sve nanovo iskušavahu Boga i vrijeđahu Sveca Izraelova
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 ne spominjuć' se ruke njegove ni dana kad ih od dušmana izbavi,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 ni znakova njegovih u Egiptu, ni čudesnih djela u polju Soanskom.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 U krv im pretvori rijeke i potoke, da ne piju.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Posla na njih obade da ih žderu i žabe da ih more.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 I predade skakavcu žetvu njihovu, i plod muke njihove žderaču.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Vinograde im tučom udari, a mrazom smokvike njihove.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 I predade grÓadu njihova goveda i munjama stada njihova.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Obori na njih svu žestinu gnjeva svog, jarost, bijes i nevolju: posla na njih anđele nesreće.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 I put gnjevu svojem otvori: ne poštedje im život od smrti, životinje im izruči pošasti.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Pobi u Egiptu sve prvorođeno, prvence u šatorju Hamovu.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 I povede narod svoj kao ovce i vođaše ih kao stado kroz pustinju.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Pouzdano ih je vodio te se nisu bojali, a more je prekrilo dušmane njihove.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 U Svetu zemlju svoju on ih odvede, na bregove što mu ih osvoji desnica.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Pred njima istjera pogane, konopom im podijeli baštinu, pod šatorjem njihovim naseli plemena izraelska.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 A oni iskušavali i gnjevili Boga Višnjega i nisu držali zapovijedi njegovih.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Otpadoše, iznevjeriše se k'o oci njihovi, k'o luk nepouzdan oni zatajiše.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Na gnjev ga nagnaše svojim uzvišicama, na ljubomor navedoše kumirima svojim.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Bog vidje i gnjevom planu, odbaci posve Izraela.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 I napusti boravište svoje u Šilu, Šator u kojem prebivaše s ljudima.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 Preda u ropstvo snagu svoju i svoju diku u ruke dušmanske.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Narod svoj prepusti maču, raspali se na svoju baštinu.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Mladiće njihove oganj proguta, ne udaše se djevice njihove.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Svećenici njihovi padoše od mača, ne zaplakaše Óudove njihove.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Tad se k'o oda sna trgnu Gospodin, k'o ratnik vinom savladan.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Udari otraga dušmane svoje, sramotu im vječitu zadade.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 On odbaci šator Josipov i Efrajimovo pleme ne odabra,
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 već odabra pleme Judino i goru Sion koja mu omilje.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Sagradi Svetište k'o nebo visoko, k'o zemlju utemelji ga dovijeka.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Izabra Davida, slugu svojega, uze ga od torova ovčjih;
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 odvede ga od ovaca dojilica da pase Jakova, narod njegov, Izraela, baštinu njegovu.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 I pasao ih je srcem čestitim i brižljivim rukama vodio.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
