Psalmi 68
1 Zborovođi. Davidov. Psalam. Pjesma. Bog nek' ustane! Razbježali se dušmani njegovi! Svi mrzitelji njegovi pobjegli pred njim!
För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
2 Kao što dim iščezava, i njih neka nestane! Kako se vosak topi na ognju, nek' nestane grešnika pred licem Božjim!
Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
3 Pravedni neka se raduju, neka klikću pred Bogom, neka kliču od radosti.
Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
4 Pjevajte Bogu, slavite mu ime! Poravnajte put onome koji ide pustinjom - kojemu je ime Jahve - i kličite pred njim!
Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
5 Otac sirota, branitelj udovica, Bog je u svom svetom šatoru.
Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
6 Napuštene okućit će Jahve, sužnjima pružit' sretnu slobodu: buntovnici samo ostaše u sažganoj pustinji.
de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
7 Kad si stupao, Bože, pred narodom svojim, dok si prolazio pustinjom,
en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
8 tresla se zemlja, nebo se rosilo pred Bogom, Sinaj drhtao pred Bogom, Bogom Izraela.
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
9 Blagoslovljen dažd pustio si, Bože, na baštinu svoju, okrijepio je umornu.
då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
10 Stado se tvoje nastani u njoj, u dobroti, Bože, ti je spremi siromahu.
Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
11 Jahve riječ zadaje, veliko je mnoštvo radosnih vjesnika:
Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
12 kraljevi vojska bježe te bježe, domaćice plijen dijele.
Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
13 Dok vi počivaste među stadima, krila golubice zablistaše srebrom, a njeno perje žućkastim zlatom:
»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
14 ondje Svemogući razbijaše kraljeve, a ona poput snijega zablista na Salmonu.
Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
15 Božanska je gora gora bašanska vrletna.
När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
16 Zašto vi, gore vrletne, zavidno gledate na goru gdje se svidje Bogu prebivati? Jahve će na njoj boraviti svagda!
Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
17 Božja su kola bezbrojna, tisuću tisuća: Jahve sa Sinaja u Svetište dolazi!
Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
18 Na visinu uzađe vodeći sužnje, na dar si ljude primio, pa i one što ne žele prebivati kod Boga.
Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
19 Blagoslovljen Jahve dan za danom, nosi nas Bog, naš Spasitelj.
Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
20 Bog naš jest Bog koji spasava, Jahve od smrti izbavlja.
Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
21 Zaista, Bog će satrti glave dušmana svojih, kuštravo tjeme onog što hodi u grijesima.
Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
22 Reče Gospodin: “Iz Bašana ću ih dovesti, dovest ću ih iz dubine mora,
Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
23 da okupaš nogu u krvi, da jezici tvojih pasa imadnu dio od dušmana.”
Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
24 Ulazak ti, Bože, gledaju, ulazak moga Boga i Kralja u Svetište:
så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
25 sprijeda pjevači, za njima svirači, u sredini djevojke s bubnjićima.
Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
26 “U svečanim zborovima slavite Boga, slavite Jahvu, sinovi Izraelovi!”
Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
27 Predvodi ih najmlađi, Benjamin, koji ide pred njima, ondje su knezovi Judini sa četama svojim, knezovi Zebulunovi i knezovi Naftalijevi.
Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
28 Pokaži, Bože, silu svoju, silu kojom se, Bože, boriš za nas
Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 iz Hrama svojega u Jeruzalemu! Nek' ti kraljevi darove donose!
Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
30 Ukroti neman u trsci, stado bikova s teladi naroda! Neka se prostru pred tobom sa srebrnim žezlima: rasprši narode koji se ratu vesele!
I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
31 Nek' dođu velikani iz Egipta, Etiopija nek' pruži ruke Bogu!
Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
32 Sva kraljevstva svijeta, pjevajte Bogu, slavite Jahvu,
De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
33 koji se vozi po nebu, po nebu iskonskom! Čuj, glasom grmi, glasom svojim silnim:
I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
34 “Priznajte silu Božju!” Nad Izraelom veličanstvo njegovo, u oblacima (sila) njegova!
honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
35 Strašan je Bog iz svojega Svetišta. Bog Izraelov daje moć i silu narodu svojemu. Blagoslovljen Bog!
Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
