Psalmi 66

1 Zborovođi. Pjesma. Psalam.

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 Kliči Bogu, zemljo sva, opjevaj slavu imena njegova, podaj mu hvalu dostojnu.

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Recite Bogu: “Kako su potresna djela tvoja! Zbog velike sile tvoje dušmani ti laskaju.

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Sva zemlja nek' ti se klanja i nek' ti pjeva, neka pjeva tvom imenu!”

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Dođite i gledajte djela Božja: čuda učini među sinovima ljudskim.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 On pretvori more u zemlju suhu te rijeku pregaziše. Stog' se njemu radujmo!

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Dovijeka vlada jakošću svojom, oči mu paze na narode da se ne izdignu ljudi buntovni.

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 Blagoslivljajte, narodi, Boga našega, razglašujte hvalu njegovu!

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 Našoj je duši darovao život i ne dade da nam posrne noga.

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Iskušavao si nas teško, Bože, iskušavao ognjem kao srebro.

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 Pustio si da u zamku padnemo, stisnuo lancima bokove naše.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 Pustio si da nam zajašu za vrat: prošli smo kroz oganj i vodu, onda si pustio da odahnemo.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 S paljenicama ću u Dom tvoj ući, zavjete ispuniti pred tobom

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 što ih obećaše usne moje, što ih usta moja u tjeskobi obrekoše.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Prinijet ću ti paljenice s kadom ovnova, žrtvovati volove i jarad.

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Dođite, počujte, koji se Boga bojite, pripovjedit ću što učini duši mojoj!

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Na svoja sam usta njega zvao, jezikom ga hvalio.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Da sam u srcu na zlo mislio, ne bi uslišio Gospod.

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 No Bog me uslišio: obazro se na glas molitve moje.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Blagoslovljen Bog koji mi molitvu ne odbi, naklonosti ne odvrati od mene!

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!