Psalmi 63

1 Psalam. Davidov. Dok David bijaše u Judejskoj pustinji. O Bože, ti si Bog moj: gorljivo tebe tražim; tebe žeđa duša moja, tebe želi tijelo moje, kao zemlja suha, žedna, bezvodna.

En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

2 U Svetištu sam tebe motrio gledajuć' ti moć i slavu.

Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

3 Ljubav je tvoja bolja od života, moje će te usne slavit'.

Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

4 Tako ću te slavit' za života, u tvoje ću ime ruke dizati.

Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

5 Duša će mi biti kao sala i mrsa sita, hvalit ću te kliktavim ustima.

Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

6 Na postelji se tebe spominjem, u bdjenjima noćnim mislim na tebe.

när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

7 Ti postade meni pomoć, kličem u sjeni krila tvojih.

Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

8 Duša se moja k tebi privija, desnica me tvoja drži.

Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

9 Oni što dušu u propast guraju neka siđu u dubinu zemlje,

Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

10 nek' vlasti mača predani budu, nek' postanu plijen šakalima.

De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

11 A kralj će se radovat' u Bogu, slavit će se tko se kune njime, jer će lašcima biti začepljena usta.

Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.