Psalmi 58

1 Zborovođi. Po napjevu “Ne pogubi!” Davidov. Miktam. Zar doista krojite pravdu, vi moćni, zar sudite pravo, sinovi ljudski?

För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

2 Ne, već bezakonje smišljeno činite, po zemlji vam ruke dijele nepravde.

Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

3 Na krivu su putu bezbošci od krila majčina, na krivu su putu lašci od utrobe.

Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

4 U njima je otrov kao u zmije, kao u ljutice što uši začepljuje

De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

5 da glas čarobnjakov ne čuje ni glas bajača vješta bajanju.

Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

6 O Bože, polomi im zube u ustima; razbij, o Jahve, čeljusti lavićima!

så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

7 K'o vode što hitro otječu neka se razliju, k'o zgažena trava neka se osuše.

Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

8 Nek' budu k'o puž koji se pužuć' rastoči, k'o pometnut plot nek' sunca ne vide.

Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

9 Prije nego vam kotlovi trnje osjete, dok je zeleno, neka ga vihor odnese.

Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

10 Radostan će biti pravednik kad ugleda odmazdu, noge će prati u krvi zlotvora.

Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

11 I reći će ljudi: “Pravednik plod svoj ima! Još ima Boga da sudi na zemlji!”

Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod. Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»