Psalmi 58

1 Zborovođi. Po napjevu “Ne pogubi!” Davidov. Miktam. Zar doista krojite pravdu, vi moćni, zar sudite pravo, sinovi ljudski?

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks. Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?

2 Ne, već bezakonje smišljeno činite, po zemlji vam ruke dijele nepravde.

Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.

3 Na krivu su putu bezbošci od krila majčina, na krivu su putu lašci od utrobe.

De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.

4 U njima je otrov kao u zmije, kao u ljutice što uši začepljuje

De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;

5 da glas čarobnjakov ne čuje ni glas bajača vješta bajanju.

Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.

6 O Bože, polomi im zube u ustima; razbij, o Jahve, čeljusti lavićima!

Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.

7 K'o vode što hitro otječu neka se razliju, k'o zgažena trava neka se osuše.

De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.

8 Nek' budu k'o puž koji se pužuć' rastoči, k'o pometnut plot nek' sunca ne vide.

De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.

9 Prije nego vam kotlovi trnje osjete, dok je zeleno, neka ga vihor odnese.

Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.

10 Radostan će biti pravednik kad ugleda odmazdu, noge će prati u krvi zlotvora.

Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod;

11 I reći će ljudi: “Pravednik plod svoj ima! Još ima Boga da sudi na zemlji!”

Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.