Psalmi 35
1 Davidov. Optuži, Jahve, tužitelje moje i napadni one koji mene napadaju!
En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
2 Stavi oklop, uzmi štit svoj i ustani meni u pomoć!
Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
3 Zavitlaj kopljem i presretni progonitelje moje, reci mojoj duši: “Ja sam tvoje spasenje.”
Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
4 Nek' se smetu i postide koji život moj traže, nek' uzmaknu i nek' se posrame koji mi propast snuju!
Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
5 Nek' budu k'o pljeva na vjetru kad ih Anđeo Jahvin potjera!
Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
6 Mračni i skliski bili im putovi kad ih Anđeo Jahvin bude gonio!
Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
7 Bez razloga napeše mi mrežu, bez razloga grob duši mojoj iskopaše.
Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
8 Propast će ih stići iznenada, u mrežu koju napeše sami će se uhvatiti, past će u jamu što je iskopaše!
Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
9 A moja će duše klicati u Jahvi, radovat će se u spasenju njegovu.
Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
10 Sve će kosti moje govoriti: Tko je, Jahve, poput tebe koji ubogog spasavaš od silnika, jadnika i siromaha od pljačkaša?
All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
11 Ustadoše svjedoci opaki: pitaju me za ono što ne znam.
Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
12 Vraćaju mi zlo za dobro, duša moja zapada u osamu.
De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
13 U bolesti njihovoj nosio sam kostrijet, dušu svoju postom morio, i molitva mi se u krilo vraćala.
Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
14 Kao za prijateljem, za bratom - obilažah tužan; od žalosti se pogurih kao onaj što za majkom žali.
Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
15 A sada kad posrnuh ja, oni se raduju, skupiše se protiv mene da udare iznenada, i bez prestanka oni me razdiru.
Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
16 Ruglom na ruglo iskušavaju me i zubima škripaju na mene.
Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
17 O Jahve, dokle ćeš gledati? Istrgni mi dušu nasrtajima njihovim, otmi lavovima jedino dobro moje!
Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
18 Zahvalit ću ti u velikom zboru, slavit ću te među pukom brojnim.
Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
19 Nek' se ne raduju nada mnom dušmani nepravedni, nek' ne namiguju očima oni koji me nizašto mrze!
Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
20 Jer oni ne misle o miru, već spletke snuju protiv mirnih u zemlji.
Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
21 Razvaljuju svoja usta na me i govore: “Ha, ha, vidjesmo očima svojim!”
Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22 Ti sve vidiš, o Jahve! Nemoj šutjeti! Gospode, od mene se ne udaljuj!
Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23 Preni se, ustani da me obraniš, Bože moj, Gospode, vodi parnicu moju!
Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24 Po svojoj me pravdi sudi, Jahve, Bože moj, nek' se ne raduju nada mnom!
Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25 Nek' ne misle u srcu: “Ispunila nam se želja!” Nek' ne reknu: “Progutali smo ga!”
Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26 Nek' se postide i posrame svi zajedno koji se nesreći mojoj raduju! Nek' se odjenu stidom i sramotom oni koji se podižu na me!
Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27 Nek' radosno kliču kojima je pravo moje na srcu i nek' svagda govore: “Velik je Jahve! Milo mu je spasenje sluge njegova!”
Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
28 A moj će jezik kazivati pravdu tvoju i hvalu tebi navijeke.
Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
