< Psalmi 2 >
1 Zašto se bune narodi, zašto puci ludosti snuju?
Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
2 Ustaju kraljevi zemaljski, knezovi se rotÄe protiv Jahve i Pomazanika njegova:
Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
3 “Skršimo okove njihove i jaram njihov zbacimo!”
Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
4 Smije se onaj što na nebu stoluje, Gospod im se podruguje.
Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
5 Tad im veli u svom gnjevu, žestinom ih on zbunjuje:
Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
6 “TÓa ja kralja svog postavih nad Sionom, svojom svetom gorom.”
Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
7 Obznanjujem odluku Jahvinu: Gospodin mi reče: “Ti si sin moj, danas te rodih.
Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
8 Zatraži samo, i dat ću ti puke u baštinu, i u posjed krajeve zemaljske.
Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
9 Vladat ćeš njima palicom gvozdenÄom i razbit ih kao sud lončarski.”
Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
10 Opametite se sada, vi kraljevi, Urazumite se, suci zemaljski.
Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
11 Služite Jahvi sa strahom, s trepetom se pokorite njemu,
Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
12 da se ne razgnjevi te ne propadnete na putu, kad uskoro plane srdžba njegova. Blago svima koji se njemu utječu!
Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.