Psalmi 17

1 Molitva. Davidova. Počuj, Jahve pravedni, i vapaj mi poslušaj, usliši molitvu iz usta iskrenih!

En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.

2 Od tebe nek' mi dođe presuda, tvoje oči vide što je pravo.

Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.

3 Istraži mi srce, pohodi noću, ognjem me iskušaj, al' u meni nećeš nać' bezakonja. Ne zgriješiše usta moja

Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.

4 kao što griješe ljudi: po riječima usta tvojih čuvah putove Zakona.

Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.

5 Korak mi čvrsto prionu za tvoje staze, ne zasta mi noga na putima tvojim.

Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.

6 Zazivam te, Bože, ti ćeš me uslišit': prikloni mi uho i čuj riječi moje.

Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.

7 Proslavi na meni dobrotu svoju, ti koji od dušmana izbavljaš one što se utječu desnici tvojoj.

Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.

8 Čuvaj me k'o zjenicu oka, sakrij me u sjenu krila svojih

Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;

9 od zlotvora što na me nasrću. Dušmani me bijesni opkoljuju,

För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.

10 bešćutno srce zatvaraju i ustima zbore naduto,

Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.

11 Koraci njini sad me okružuju, smjeraju da me na zemlju obore;

Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;

12 slični lavu dok se, zinuv, na plijen obara i laviću što vreba u potaji.

Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.

13 Ustani, Jahve, presretni ga i obori, od grešnika mi život mačem spasi,

Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;

14 a rukom od ljudi, Gospodine: od ljudi kojih je dio ovaj život, kojima želudac puniš dobrima; kojih su sinovi siti, a djeci daju što im pretekne.

Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.

15 A ja ću u pravdi gledati lice tvoje, i jednom kad se probudim, sit ću ga se nagledati.

Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.