< Psalmi 14 >
1 Zborovođi. Davidov. Bezumnik reče u srcu: “Nema Boga.” Pokvareni rade gadosti; nitko da čini dobro.
En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.
2 Jahve s nebesa gleda na sinove ljudske da vidi ima li tko razuman Boga da traži.
Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.
3 No, svi skrenuše zajedno, svi se pokvariše: nitko da čini dobro - nikoga nema.
Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.
4 Neće li se urazumiti svi što bezakonje čine, koji proždiru narod moj kao da jedu kruha? Ne zazivlju ime Jahvino:
Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.
5 jednom će drhtati od straha, jer je Bog s rodom pravednim.
Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.
6 Želite razbiti nakane ubogog: Jahve je utočište njegovo.
I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.
7 O neka dođe sa Siona spas Izraelu! Kad Jahve promijeni udes naroda svoga, klicat će Jakov, radovat se Izrael.
Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.