Psalmi 109
1 Zborovođi. Psalam. Davidov. Bože, diko moja, nemoj šutjeti!
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Usta bezbožna i prijevarna na me se otvaraju, govore mi jezikom lažljivim,
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 riječima me mržnje okružuju, bezrazložno me napadaju.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Za moju me ljubav oni optužuju, a ja se samo molim.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 Uzvraćaju mi zlo za dobro, mržnju za ljubav moju.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 “Digni protiv njega bezbožnika i tužitelj nek' mu stane zdesna!
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Kad mu se bude sudilo, nek' bude osuđen, i molitva mu se za grijeh uzela!
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Dani njegovi nek' budu malobrojni, njegovu službu nek' dobije drugi!
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Djeca njegova nek' postanu siročad, a njegova žena udovica!
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Nek' mu djeca budu skitnice, prosjaci, nek' budu bačena iz opustjelih domova!
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Nek' mu lihvar prigrabi sav posjed, tuđinci nek' razgrabe plod muke njegove!
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Nitko ne imao prema njemu samilosti, nitko se ne smilovao siročadi njegovoj!
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Neka mu se zatre potomstvo, u drugome koljenu neka se utrne ime njegovo!
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Spominjao se Jahve grijeha njegovih, i grijeh njegove majke nek' se ne izbriše:
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 nek budu svagda Jahvi pred očima! Neka se sa zemlje izbriše spomen njihov!”
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Jer se ne spomenu da čini milosrđe, već proganjaše bijedna i uboga i u smrt gonjaše čovjeka srca shrvana.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Prokletstvo je ljubio, pa neka ga stigne; blagoslova ne htjede, daleko nek' je od njega!
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Prokletstvom nek' se odjene kao haljinom, neka kao voda uđe u njega i kao ulje u kosti njegove.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Bilo mu haljinom kojom se pokriva, pojas kojim se svagda paše!
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Tako nek' plati Jahve tužiteljima mojim koji zlo govore protiv duše moje!
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 A ti, Jahve, Gospode, rad imena svog zauzmi se za me, spasi me jer je dobrostiva ljubav tvoja!
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Jer bijedan sam i ubog, i srce je moje ranjeno u meni.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 K'o sjena što se naginje ja nestajem, progone me kao skakavca.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 Od posta mi koljena klecaju i tijelo moje omrša.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 Ruglom sam njima postao, kimaju glavom kad me vide.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Pomozi mi, Jahve, Bože moj, po doborti me svojoj spasi!
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Nek' upoznaju da je ovo ruka tvoja i da si ti ovo učinio, Jahve!
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Oni nek' proklinju, ti blagoslivljaj; nek' se postide koji se na me podižu, a sluga tvoj nek' se raduje!
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Stidom nek' se odjenu tužitelji moji i sramotom svojom nek' se k'o plaštem pokriju!
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Slavit ću Jahvu iz svega grla i hvalit' ga u veliku mnoštvu
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 jer stoji s desne siromahu da mu dušu spasi od sudaca.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
