Psalmi 108
1 Pjesma. Psalam. Davidov. Moje je srce sigurno, Bože, sigurno je srce moje: pjevat ću i svirati.
En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
2 Probudi se, dušo moja! Probudi se, harfo i citaro! Probudit ću zoru jutarnju.
Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
3 Hvalit ću te, Jahve, među narodima, među pucima tebi ću pjevati,
Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
4 jer do neba je dobrota tvoja, do oblaka tvoja vjernost.
Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
5 Uzvisi se, Bože, nad nebesa, slava tvoja nek' je nad svom zemljom!
Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
6 Da ti se ljubimci izbave, desnicom pomozi, usliši nas!
På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
7 Bog reče u svom Svetištu: “Šekem ću razdijelit' kličući, dolinu ću Sukot izmjeriti.
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
8 Moj je Gilead, moj Manaše, Efrajim mi kaciga, Judeja žezlo moje!
Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
9 Moab je sud iz kojeg se umivam, na Edom ću baciti obuću, nad Filistejcem slaviti pobjedu!”
Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
10 Tko će me dovesti do utvrđena grada, tko će me dovesti do Edoma?
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
11 Zar nećeš ti, o Bože, što nas odbaci? Zar nećeš više, Bože, sa četama našim?
Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
12 Pomozi nam protiv dušmana, jer je ljudska pomoć ništavna!
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
13 S Božjom pomoću hrabro ćemo se boriti, Bog će zgaziti naše dušmane.
I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
