Psalmi 106

1 Aleluja! Hvalite Jahvu jer je dobar, jer je vječna ljubav njegova!

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Tko će izreć' djela moći Jahvine, tko li mu iskazat' sve pohvale?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Blaženi što drže naredbe njegove i čine pravo u svako doba!

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Sjeti me se, Jahve, po dobroti prema svome puku, pohodi me spasenjem svojim

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 da uživam sreću izabranih tvojih, da se radujem radosti naroda tvoga, da tvojom se baštinom ponosim.

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Zgriješismo kao oci naši, činismo bezakonje, bezbožno radismo.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 Oci naši u Egiptu, nehajni za čudesa tvoja, ne spominjahu se velike ljubavi tvoje, već na Svevišnjeg digoše se na Crvenom moru.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Al' on ih izbavi rad' imena svoga da pokaže silu svoju.

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 Zapovjedi Crvenome moru, i presahnu ono, provede ih izmed valÄa kao kroz pustinju.

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 Iz ruku mrzitelja njih izbavi, oslobodi iz ruku dušmana.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 I prekriše vode neprijatelje njine, ne ostade nijednoga od njih.

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Vjerovahu riječima njegovim i hvale mu pjevahu.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 Zaboraviše brzo djela njegova, ne uzdaše se u volju njegovu.

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 Pohlepi se daše u pustinji, iskušavahu Boga u samoći.

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 I dade im što iskahu, al' u duše njine on groznicu posla.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Zavidješe tada Mojsiju u taboru, Aronu, kog posveti Jahve.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 Otvori se zemlja, Datana proždrije, Abiramovo pokri mnoštvo.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 Oganj pade na sve mnoštvo njino i zlotvore plamen sažga.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 Načiniše tele na Horebu, klanjahu se liku od zlata slivenu.

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 Zamijeniše Slavu svoju likom bika što proždire travu.

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 Zaboraviše Boga, koji ih izbavi u Egiptu znamenja čineći

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 i čudesa u Kamovoj zemlji i strahote na Crvenome moru.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Već namisli da ih satre, al' Mojsije, izabranik njegov, zauze se za njih da srdžbu mu odvrati, te ih ne uništi.

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 Prezreše oni zemlju željkovanu ne vjerujuć' njegovoj riječi.

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 Mrmljahu pod šatorima svojim, ne poslušaše glasa Jahvina.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Zakle se tada podignutom rukom: sve će ih pokosit' u pustinji,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 potomstvo njino međ' narode razbacat', njih razasut' po zemljama.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Posvetiše se Baal Peoru i jedoše žrtve bogova mrtvih.

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 Razjariše ga nedjelima svojim, i on na njih pošast baci.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Al' se Pinhas diže, sud izvrši i pošasti nesta tada.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 U zasluge to mu uđe u sva pokoljenja dovijeka.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 Razjariše ga opet kraj voda meripskih, i Mojsija zlo pogodi zbog njih,

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 jer mu duh već ogorčiše, nesmotrenu riječ izusti.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 I ne istrijebiše naroda za koje im Jahve bješe naredio.

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 S poganima miješahu se, naučiše djela njina.

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 Štovahu likove njihove, koji im postaše zamka.

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 Žrtvovahu sinove svoje i svoje kćeri zlodusima.

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 Prolijevahu krv nevinu, krv sinova i kćeri svojih, koje žrtvovahu likovima kanaanskim. Zemlja bješe krvlju okaljana,

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 djelima se svojim uprljaše, učiniše preljub svojim nedjelima.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Na svoj narod Jahve srdžbom planu, zgadi mu se njegova baština.

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 Predade ih u ruke pogana te vladahu njima mrzitelji njini.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 Mučili ih neprijatelji i tlačili rukom svojom.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Prečesto ih izbavljaše, al' ga razjariše naumima svojim: pokošeni bjehu za bezakonja svoja.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 On pogleda opet na nevolju njinu kad njihove molitve začu

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 i sjeti se svog Saveza s njima, sažali se na njih u velikom milosrđu svome.

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 Učini da nađu milost u onih što ih bjehu zarobili.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Spasi nas, Jahve, Bože naš, i saberi nas od bezbožnih naroda da slavimo tvoje sveto ime, da se tvojom slavom ponosimo.

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Blagoslovljen Jahve, Bog Izraelov, od vijeka dovijeka! I sav narod neka kaže: “Amen! Aleluja!”

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.