Psalmi 103
1 Davidov. Blagoslivljaj Jahvu, dušo moja, i sve što je u meni, sveto ime njegovo!
En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
2 Blagoslivljaj Jahvu, dušo moja, i ne zaboravi dobročinstva njegova:
Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
3 on ti otpušta sve grijehe tvoje, on iscjeljuje sve slabosti tvoje;
Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
4 on ti od propasti čuva život, kruni te dobrotom i ljubavlju;
Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
5 život ti ispunja dobrima, k'o orlu ti se mladost obnavlja.
Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
6 Jahve čini pravedna djela i potlačenima vraća pravicu,
Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
7 Mojsiju objavi putove svoje, sinovima Izraelovim djela svoja.
Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
8 Milosrdan i milostiv je Jahve, spor na srdžbu i vrlo dobrostiv.
Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
9 Jarostan nije za vječna vremena niti dovijeka plamti srdžba njegova.
Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
10 Ne postupa s nama po grijesima našim niti nam plaća po našim krivnjama.
Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
11 Jer kako je nebo visoko nad zemljom, dobrota je njegova s onima koji ga se boje.
Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
12 Kako je istok daleko od zapada, tako udaljuje od nas bezakonja naša.
Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
13 Kako se otac smiluje dječici, tako se Jahve smiluje onima što ga se boje.
Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14 Jer dobro zna kako smo sazdani, spominje se da smo prašina.
Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15 Dani su čovjekovi kao sijeno, cvate k'o cvijetak na njivi;
En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16 jedva ga dotakne vjetar, i već ga nema, ne pamti ga više ni mjesto njegovo.
När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17 Al' ljubav Jahvina vječna je nad onima što ga se boje i njegova pravda nad sinovima sinova,
Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18 nad onima što njegov Savez čuvaju i pamte mu zapovijedi da ih izvrše.
När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 Jahve u nebu postavi prijestolje svoje, i kraljevska vlast svemir mu obuhvaća.
Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20 Blagoslivljajte Jahvu, svi anđeli njegovi, vi jaki u sili, što izvršujete naredbe njegove, poslušni riječi njegovoj!
Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21 Blagoslivljajte Jahvu, sve vojske njegove, sluge njegove koje činite volju njegovu!
Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
22 Blagoslivljajte Jahvu, sva djela njegova, na svakome mjestu vlasti njegove: blagoslivljaj Jahvu, dušo moja!
Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
