Psalmi 102

1 Molitva nevoljnika koji je klonuo pa svoju tugu izlijeva Jahve, usliši molitvu moju, i vapaj moj k tebi da dođe!

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 Nemoj sakrivati lice od mene u dan moje nevolje! Prigni k meni uho svoje: kad te prizovem, brzo me usliši!

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Jer moji dani nestaju poput dima, a moje kosti gore kao oganj.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Srce mi se suši kao pokošena trava i kruh svoj zaboravljam jesti.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Od snažnih jecaja mojih kosti mi uz kožu prionuše.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Sličan sam čaplji u pustinji, postah k'o ćuk na pustoj razvalini.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Ne nalazim sna i uzdišem k'o samotan vrabac na krovu.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Svagda me grde dušmani moji; mnome se proklinju što bjesne na me.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Pepeo jedem poput kruha, a piće svoje miješam sa suzama

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 zbog tvoje ljutine i gnjeva, jer si me digao i bacio.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Moji su dani k'o oduljena sjena, a ja se, gle, sušim poput trave.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 A ti, o Jahve, ostaješ dovijeka i tvoje ime kroza sva koljena.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Ustani, smiluj se Sionu: vrijeme je da mu se smiluješ - sada je čas!

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Jer milo je slugama tvojim kamenje njegovo, žale ruševine njegove.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Tad će se pogani bojati, Jahve, imena tvojega i svi kraljevi zemlje slave tvoje

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 kad Jahve opet sazda Sion, kad se pokaže u slavi svojoj,

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 kad se osvrne na prošnju ubogih i ne prezre molitve njihove.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Nek' se zapiše ovo za budući naraštaj, puk što nastane neka hvali Jahvu.

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 Jer Jahve gleda sa svog uzvišenog svetišta, s nebesa na zemlju gleda

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 da čuje jauke sužnjeva, da izbavi smrti predane,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 da se na Sionu navijesti ime Jahvino i njegova hvala u Jeruzalemu

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 kad se narodi skupe i kraljevstva da služe Jahvi.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Putem je istrošio sile moje, skratio mi dane.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Rekoh: “Bože moj, nemoj me uzeti u sredini dana mojih! Kroza sva koljena traju godine tvoje.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 U početku utemelji zemlju, i nebo je djelo ruku tvojih.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Propast će, ti ćeš ostati, sve će ostarjeti kao odjeća. Mijenjaš ih poput haljine i nestaju:

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 ti si uvijek isti - godinama tvojim nema kraja.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Djeca će tvojih slugu živjeti u miru i potomstvo će njihovo trajati pred tobom.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.