Mudre Izreke 7
1 Čuvaj, sine, riječi moje i pohrani moje zapovijedi kod sebe.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Čuvaj moje zapovijedi, i bit ćeš živ, i nauk moj kao zjenicu oka svoga.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Priveži ih sebi na prste, upiši ih na ploči srca svoga;
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 reci mudrosti: “Moja si sestra” i razboritost nazovi “sestričnom”,
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 da te čuva od žene preljubnice, od tuđinke koja laskavo govori.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Kad bijah jednom na prozoru svoje kuće i gledah van kroz rešetku,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 vidjeh među lakovjernima, opazih među momcima nerazumna mladića:
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 prolazio je ulicom kraj njezina ugla i koracao putem k njezinoj kući
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 u sumraku između dana i večeri kad se hvata noćna tmina;
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 i gle, susrete ga žena, bludno odjevena i s prijevarom u srcu.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Jogunasta bijaše i razuzdana, noge joj se nisu mogle u kući zadržati;
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 bila je čas na ulici, čas na trgovima i vrebala kod svakog ugla;
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 i uhvati ga i poljubi i reče mu bezobrazna lica:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 “Bila sam dužna žrtvu pričesnicu, i danas izvrših svoj zavjet;
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 zato sam ti izašla u susret, da te tražim, i nađoh te.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Svoju sam postelju nastrla sagovima, vezenim pokrivačima misirskim;
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 svoj sam krevet namirisala smirnom, alojem i cimetom.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Hajde da se opijamo nasladom do jutra i da se radujemo užicima ljubavi.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Jer muža mi nema kod kuće: otišao je na dalek put;
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 uzeo je sa sobom novčani tobolac; a vratit će se kući tek o uštapu.”
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Tako ga zavede svojim vičnim nagovorom, odvuče ga svojim glatkim usnama.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 I ludo on pođe za njom, kao što vol ide na klaonicu i kao što jelen zapleten u mrežu čeka
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 dok mu strijela ne probije jetra, i kao ptica što ulijeće u zamku, i ne znajući da će ga to života stajati.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Zato me, sine moj, poslušaj i čuj riječi mojih usta.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Nek' ti srce ne zastranjuje na njezine putove i ne lutaj po njezinim stazama.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Jer je mnoge smrtno ranila i oborila, i mnogo je onih što ih je pobila.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
