Mudre Izreke 1
1 Mudre izreke Salomona, sina Davidova, kralja izraelskog:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 da se spozna mudrost i pouka, da se shvate razumne riječi;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 da se primi umna pouka, pravda i pravica i nepristranost;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 da se dade pamet neiskusnima, mladiću znanje i umijeće;
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 kad mudar čuje, da umnoži znanje, a razuman steče mudrije misli;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 da razumije izreke i prispodobe, riječi mudraca i njihove zagonetke.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Strah je Gospodnji početak spoznaje, ali ludi preziru mudrost i pouku.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Poslušaj, sine moj, pouku oca svoga i ne odbacuj naputka svoje majke!
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Jer će ti biti ljupki vijenac na glavi i ogrlica oko tvoga vrata.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Sine moj, ako te grešnici mame, ne pristaj;
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 ako bi rekli: “Hodi s nama, da vrebamo krv, čekamo u zasjedi nevina ni za što;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 naplijenit ćemo svakojaka blaga, napuniti svoje kuće plijenom;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 bacat ćeš s nama svoj ždrijeb, svi ćemo zajedno imati jednu kesu.”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Sine moj, ne idi s njima na put, makni nogu od njihove staze.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Jer na zlo trče svojim nogama i hite prolijevati krv.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Jer uzalud je razapinjati mrežu pred očima svima pticama.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 A oni vrebaju vlastitu krv, postavljaju zasjedu svojemu životu.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Takva je sudba svih lakomih na ružan dobitak: on ih života stane.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Mudrost glasno uzvikuje na ulici, na trgovima diže svoj glas;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 propovijeda po bučnim uglovima, na otvorenim gradskim vratima govori svoje riječi:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “Dokle ćete, vi glupi, ljubiti glupost i dokle će podsmjevačima biti milo podsmijevanje, i dokle će bezumnici mrziti znanje?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Poslušajte moju opomenu! Gle, svoj duh pred vas izlijevam, hoću vas poučiti svojim riječima.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Koliko sam vas zvala, a vi ste odbijali; pružala sam ruku, ali je nitko ne opazi.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Nego ste odbacili svaki moj savjet i niste poslušali moje opomene;
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 zato ću se i ja smijati vašoj propasti, rugat ću se kad vas obuzme tjeskoba:
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 kad navali na vas strah kao nevrijeme i zgrabi vas propast kao vihor, kad navali na vas nevolja i muka.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Tada će me zvati, ali se ja neću odazvati; tražit će me, ali me neće naći.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Jer su mrzili spoznaju i nisu izabrali Gospodnjeg straha
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 niti su poslušali moj savjet, nego su prezreli svaku moju opomenu.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Zato će jesti plod svojeg vladanja i nasititi se vlastitih savjeta.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Jer glupe će ubiti njihovo odbijanje, a nemar će upropastiti bezumne.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 A tko sluša mene, bezbrižan ostaje i spokojno živi bez straha od zla.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
