< Job 8 >
1 Bildan iz Šuaha progovori tad i reče:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “Dokad ćeš jošte govoriti tako, dokle će ti riječ kao vihor biti?
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 TÓa zar može Bog pravo pogaziti, može li pravdu izvrnut' Svesilni?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Ako mu djeca tvoja sagriješiše, preda ih zato bezakonju njinu.
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Al' ako Boga potražiš iskreno i od Svesilnog milost ti izmoliš;
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 ako li budeš čist i neporočan, odsad će svagda on nad tobom bdjeti i obnovit će kuću pravedniku.
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Bit će malena tvoja sreća prošla prema budućoj što te očekuje.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 No pitaj samo prošle naraštaje, na mudrost pređa njihovih pripazi.
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 Od jučer mi smo i ništa ne znamo, poput sjene su na zemlji nam dani.
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Oni će te poučit' i reći ti, iz srca će svog izvući besjede:
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 'Izvan močvare zar će rogoz nići? Zar će bez vode trstika narasti?
"Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Zeleni se sva, al' i nekošena usahne prije svake druge trave.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 To je kob svakog tko Boga zaboravi; tako propada nada bezbožnika:
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Nit je tanana njegovo uzdanje, a ufanje mu kuća paukova.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Nasloni li se, ona mu se ljulja, prihvati li se, ona mu se ruši.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Zeleni se i sav na suncu buja, vrt su mu cio mladice prerasle.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Svojim korijenjem krš je isprepleo te život crpe iz živa kamena.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 A kad ga s mjesta njegova istrgnu, ono ga niječe: 'Nikada te ne vidjeh!'
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 I evo gdje na putu sada trune dok drugo bilje već niče iz zemlje.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
20 Ne, Bog neće odbacit' neporočne, niti će rukom poduprijet' opake.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Smijeh će ti opet ispuniti usta, s usana će odjeknuti klicanje.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Dušmane će ti odjenut' sramota i šatora će nestat' zlikovačkog.'”
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.