< Job 41 >

1 Zar loviš Levijatana udicom? Zar ćeš mu jezik zažvalit' užetom?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Zar mu nozdrve trskom probost' možeš ili mu kukom probiti vilicu?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Hoće li te on preklinjat' za milost, hoće li s tobom blago govoriti?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 I zar će s tobom savez on sklopiti da sveg života tebi sluga bude?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Hoćeš li se s njim k'o s pticom poigrat' i vezat' ga da kćeri razveseliš?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Hoće li se za nj cjenkati ribari, među sobom podijelit' ga trgovci?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Možeš li kopljem njemu kožu izbost ili glavu mu probiti ostima?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Podigni de ruku svoju na njega: za boj se spremi - bit će ti posljednji!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Zalud je nadu u njega gojiti, na pogled njegov čovjek već pogiba.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Junaka nema da njega razdraži, tko će mu se u lice suprotstavit'?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Tko se sukobi s njim i živ ostade? Pod nebesima tog čovjeka nema!
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Prešutjet neću njegove udove, ni silnu snagu, ni ljepotu stasa.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Tko mu smije razodjenut' odjeću, tko li kroz dvostruk prodrijeti mu oklop?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Tko će mu ralje rastvorit' dvokrilne kad strah vlada oko zubi njegovih?
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Hrbat mu je od ljuskavih štitova, zapečaćenih pečatom kamenim.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Jedni uz druge tako se sljubiše da među njima dah ne bi prošao.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Tako su čvrsto slijepljeni zajedno: priljubljeni, razdvojit' se ne mogu.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Kad kihne, svjetlost iz njega zapršti, poput zorinih vjeđa oči su mu.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Zublje plamsaju iz njegovih ralja, iskre ognjene iz njih se prosiplju.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Iz nozdrva mu sukljaju dimovi kao iz kotla što kipi na vatri.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Dah bi njegov zapalio ugljevlje, jer mu iz ralja plamenovi suču.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 U šiji leži sva snaga njegova, a ispred njega užas se prostire.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Kad se ispravi, zastrepe valovi i prema morskoj uzmiču pučini.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Poput pećine srce mu je tvrdo, poput mlinskoga kamena otporno.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Pregibi tusta mesa srasli su mu, čvrsti su kao da su saliveni.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Zgodi li ga mač, od njeg se odbije, tako i koplje, sulica i strijela.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Poput slame je za njega željezo, mjed je k'o drvo iscrvotočeno.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 On ne uzmiče od strelice s luka, stijenje iz praćke na nj k'o pljeva pada.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 K'o slamčica je toljaga za njega, koplju se smije kad zazviždi nad njim.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Crepovlje oštro ima na trbuhu i blato njime ore k'o drljačom.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Pod njim vrtlog sav k'o lonac uskipi, uspjeni more k'o pomast u kotlu.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Za sobom svijetlu ostavlja on brazdu, regbi, bijelo runo bezdan prekriva.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Ništa slično na zemlji ne postoji i niti je tko tako neustrašiv.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 I na najviše on s visoka gleda, kralj je svakome, i najponosnijim.”
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.

< Job 41 >