Job 37
1 Da, od toga i moje srce drhti i s mjesta svoga iskočiti hoće.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Čujte, čujte gromor glasa njegova, tutnjavu što mu iz usta izlazi.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Gle, munja lijeće preko cijelog neba - i sijevne blijesak s kraja na kraj zemlje -
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 iza nje silan jedan glas se ori: to On gromori glasom veličajnim. Munje mu lete, nitko ih ne priječi, tek što mu je glas jednom odjeknuo.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Da, Bog gromori glasom veličajnim, djela velebna, neshvatljiva stvara.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 Kad snijegu kaže: 'Zasniježi po zemlji!' i pljuskovima: 'Zapljuštite silno!'
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 svakom čovjeku zapečati ruke da svi njegovo upoznaju djelo.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 U brlog se tad zvijeri sve uvuku i na svojem se šćućure ležaju.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 S južne se strane podiže oluja, a studen vjetri sjeverni donose.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Već led od daha Božjega nastaje i vodena se kruti površina.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 I opet vodom puni on oblake, i sijevat' stanu oblaci munjama;
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 kruže posvuda po volji njegovoj, što im naloži, to će izvršiti na licu cijelog kruga zemaljskoga.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Šalje ih - ili da kazni narode, ili da ih milosrđem obdari.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Poslušaj ovo, Jobe, umiri se i promotri djela Božja čudesna.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Znaš li kako Bog njima zapovijeda, kako munju iz oblaka svog pušta?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Znaš li o čem vise gore oblaci? Čudesna to su znanja savršenog.
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 Kako ti gore od žege haljine u južnom vjetru kad zemlja obamre?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Zar si nebesa s njim ti razapeo, čvrsta poput ogledala livenog?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 DÓe naputi me što da mu kažemo: zbog tmine se ne snalazimo više.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Zar ćeš mu reći: 'Hoću govoriti'? Ili na propast vlastitu pristati?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Tko, dakle, može u svjetlost gledati na nebesima što se sja blistavo kada oblake rastjeraju vjetri?
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Sa sjevera k'o zlato je bljesnulo: veličanstvom strašnim Bog se odjenu!
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 Da, Svesilnog doseći ne možemo, neizmjeran je u moći i sudu, velik u pravdi, nikog on ne tlači.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Zato ljudi svi neka ga se boje! Na mudrost oholu on i ne gleda!”
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
