Job 36
1 Elihu nastavi i reče:
Vidare sade Elihu:
2 “Strpi se malo, pa ću te poučit', jer još nisam sve rekao za Boga.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Izdaleka ću svoje iznijet' znanje da Stvoritelja svojega opravdam.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Zaista, za laž ne znaju mi riječi, uza te je čovjek znanjem savršen.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Gle, Bog je silan, ali ne prezire, silan je snagom razuma svojega.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Opakome on živjeti ne daje, nevoljnicima pravicu pribavlja.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 S pravednika on očiju ne skida, na prijestolje ih diže uz kraljeve da bi dovijeka bili uzvišeni.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Ako su negvam' oni okovani i užetima nevolje sputani,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 djela njihova on im napominje, kazuje im grijeh njine oholosti.
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 Tad im otvara uho k opomeni i poziva ih da se zla okane.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Poslušaju li te mu se pokore, dani im završavaju u sreći, u užicima godine njihove.
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Ne slušaju li, od koplja umiru, zaglave, sami ne znajući kako.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 A srca opaka mržnju njeguju, ne ištu pomoć kad ih on okuje;
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 u cvatu svoga dječaštva umiru i venu poput hramskih milosnika.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Nevoljnog on bijedom njegovom spasava i u nesreći otvara mu oči:
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 izbavit će te iz ždrijela tjeskobe k prostranstvima bezgraničnim izvesti, k prepunu stolu mesa pretiloga.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Ako sudio nisi opakima, ako si pravo krnjio siroti,
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 nek' te obilje odsad ne zavede i nek' te dar prebogat ne iskvari.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Nek' ti je gavan k'o čovjek bez zlata, a čovjek jake ruke poput slaba.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Ne goni one koji su ti tuđi da rodbinu na njino mjesto staviš.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Pazi se da u nepravdu ne skreneš, jer zbog nje snađe tebe iskušenje.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Gle, uzvišen je Bog u svojoj snazi! Zar učitelja ima poput njega?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Tko je njemu put njegov odredio? Tko će mu reći: 'Radio si krivo'?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Spomeni se veličati mu djelo što ga pjesmama ljudi opjevaše.
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 S udivljenjem svijet čitav ga promatra, divi se čovjek, pa ma izdaleka.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Veći je Bog no što pojmit' možemo, nedokučiv je broj ljeta njegovih!
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 U visini on skuplja kapi vode te dažd u paru i maglu pretvara.
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Pljuskovi tada pljušte iz oblaka, po mnoštvu ljudskom dažde obilato.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Tko li će shvatit' širenje oblaka, tutnjavu strašnu njegovih šatora?
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Gle, on nad sobom razastire svjetlost i dno morsko on vodama pokriva.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Pomoću njih on podiže narode, u izobilju hranom ih dariva.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 On munju drži objema rukama i kazuje joj kamo će zgoditi.
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Glasom gromovnim sebe navješćuje, stiže s gnjevom da zgromi opačinu.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
