Job 33

1 Čuj dakle, Jobe, što ću ti kazati, prikloni uho mojim besjedama.

Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

2 Evo, usta sam svoja otvorio, a jezik riječi pod nepcem mi stvara.

Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

3 Iskreno će ti zborit' srce moje, usne će čistu izreći istinu.

Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

4 TÓa i mene je duh Božji stvorio, dah Svesilnoga oživio mene.

Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

5 Ako uzmogneš, ti me opovrgni; spremi se da se suprotstaviš meni!

Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

6 Gle, kao i ti, i ja sam pred Bogom, kao i ti, od gline bjeh načinjen;

Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

7 zato ja strahom tebe motrit' neću, ruka te moja neće pritisnuti.

Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

8 Dakle, na moje uši rekao si - posve sam jasno tvoje čuo riječi:

Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

9 'Nedužan sam i bez ikakva grijeha; prav sam i nema krivice na meni.

Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

10 Al' On izlike protiv mene traži i za svojeg me drži dušmanina.

Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

11 Noge je moje u klade metnuo, nad svakim mojim on pazi korakom.'

Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

12 Ovdje, kažem ti, u pravu ti nisi, jer s Bogom čovjek mjerit' se ne može.

Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

13 Pa zašto s njime zamećeš prepirku što ti na svaku riječ ne odgovara?

Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

14 Bog zbori nama jednom i dva puta, al' čovjek na to pažnju ne obraća.

Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

15 U snovima, u viđenjima noćnim, kada san dubok ovlada ljudima i na ležaju dok tvrdo snivaju,

Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

16 tad on govori na uho čovjeku i utvarama plaši ga jezivim

Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

17 da ga od djela njegovih odvrati, da u čovjeku obori oholost,

På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

18 da dušu njegovu spasi od jame i život mu od puta u Podzemlje.

Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

19 Bolešću on ga kara na ležaju kad mu se kosti tresu bez prestanka,

Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

20 kad se kruh gadi njegovu životu i ponajbolje jelo duši njegovoj;

Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

21 kada mu tijelo gine naočigled i vide mu se kosti ogoljele,

Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

22 kad mu se duša približava jami a život njegov boravištu mrtvih.

Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

23 Ako se uza nj nađe tad anđeo, posrednik jedan između tisuću, da čovjeka na dužnost opomene,

Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

24 pa se sažali nad njim i pomoli: 'Izbavi ga da u jamu ne ide; za život njegov nađoh otkupninu!

Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

25 Neka mu tijelo procvate mladošću, nek' se vrati u dane mladenačke!'

Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

26 Vapije k Bogu i Bog ga usliša: radosno On ga pogleda u lice; vrati čovjeku pravednost njegovu.

Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

27 Tada čovjek pred ljudima zapjeva: 'Griješio sam i pravo izvrtao, ali mi Bog zlom nije uzvratio.

Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

28 On mi je dušu spasio od jame i život mi se veseli svjetlosti.'

Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

29 Gle, sve to Bog je spreman učiniti do dva i do tri puta za čovjeka:

Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

30 da dušu njegovu spasi od jame i da mu život svjetlošću obasja.

På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

31 Pazi dÓe, Jobe, dobro me poslušaj; šuti, jer nisam sve još izrekao.

Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

32 Ako riječi još imaš, odvrati mi, zbori - rado bih opravdao tebe.

Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

33 Ako li nemaš, poslušaj me samo: pazi, rad bih te poučit' mudrosti.”

Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.