Job 27

1 Job nastavi svoju besjedu i reče:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 “Živoga mi Boga što mi pravdu krati i Svesilnog koji dušu mi zagorča:

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

3 sve dok duha moga bude još u meni, dok mi dah Božji u nosnicama bude,

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

4 usne moje neće izustiti zloću niti će laž kakva doći na moj jezik.

aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

5 Daleko od mene da vam dadem pravo, nedužnost svoju do zadnjeg daha branim.

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

6 Pravde svoje ja se držim, ne puštam je; zbog mojih me dana srce korit' neće.

Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

7 Neka mi dušmana kob opakog snađe, a mog protivnika udes bezbožnikov!

Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

8 Čemu se nadati može kad vapije i kada uzdiže k Bogu dušu svoju?

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

9 Hoće li čuti Bog njegove krikove kada se na njega obori nevolja?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

10 Zar će se radovat' on u Svesilnome, zar će Boga svakog časa zazivati?

Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

11 Ali Božju ruku ja ću vam pokazat' i neću vam sakrit namjere Svesilnog.

Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

12 Eto, sve ste sami mogli to vidjeti, što se onda u ispraznosti gubite?”

Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

13 “Ovu sudbu Bog dosuđuje opakom, ovo baštini silnik od Svemogućeg.

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

14 Ima li sinova mnogo, mač ih čeka, a porod mu neće imat' dosta kruha.

Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

15 Smrt će sahranit' preživjele njegove i udovice ih oplakivat neće.

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

16 Ako i srebra k'o praha nagomila, ako i nakupi haljina k'o blata,

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

17 nek' ih skuplja, odjenut će ih pravednik, ljudi će nedužni podijeliti srebro.

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

18 Od paučine je kuću sagradio, kolibicu kakvu sebi diže čuvar:

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

19 bogat je legao, al' po posljednji put; kad oči otvori, ničeg više nema.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

20 Usred bijela dana strava ga spopada, noću ga oluja zgrabi i odnese.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

21 Istočni ga vjetar digne i odvuče, daleko ga baca od njegova mjesta.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

22 Bez milosti njime vitla on posvuda, dok mu ovaj kuša umaći iz ruke.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

23 Rukama plješću nad njegovom propašću i zvižde na njega kamo god došao.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.